Mest känd är den hårdföre Vlad III, furste av Valakiet som blev förlaga till Bram Stokers kända roman Dracula. Vlad III föddes troligen 1431 i Sighisoara i Transsylvanien, i nuvarande södra Rumänien. Han är också känd som Basarab och Vlad Tepes. Ingmar Söhrman, professor i romanska språk som nyligen kommit ut med en bok om Dracula, menar att bilden av Greve Dracula är rörig.
– Historiska personer lyfts ofta ur sitt sammanhang. Fakta blandas med legenden om Dracula. Vi vet ganska mycket om medeltiden, men det finns samtidigt stora luckor man fyllt i med massa myter och legender, säger Ingmar Söhrman.
Blodigt sekel och barn av sin tid
Dracula växte upp i en värld full av våldsamheter. 1400-talet var ett blodigt sekel med ständiga strider på olika håll i Europa. Det Osmanska riket växer fram med många byten av makthavare, och Dracula togs tillsammans med sin far och bror som gisslan av den osmanske sultanen. Både hans far och bror mördades och brodern begravdes levande.
– Han var barn av sin tid och sin omgivning. Med tanke på hans bakgrund är det inte så konstigt att han själv utvecklade en grym personlighet. Han hade sett väldigt mycket blod och elände som liten vilket troligen präglade honom, säger Ingmar Söhrman.
Legenden föds med boktryckarkonsten
Legenden om hur blodtörstig och hemsk han var föddes bland annat hos den tyska befolkningen efter en turkisk militär framryckning mot Valakiet då Dracula spetsade den turkiska armén på pålar för att skrämmas. Det är en bild som sedan länge levt kvar och fått ett eget liv.
Ingmar Söhrman menar att en anledning till att Dracula blev en så stor legend kan vara att boktryckarkonsten föddes när Dracula dog.
– Legenden om Dracula blev den första bestsellern. Det var inte munkar som satt och skrev längre och man kunde trycka och sprida alla de här pamfletterna och böckerna om Drakulas hemskheter. Actionfylld skräckroman gick ju hem även då. Sen dog intresset för Dracula ut på 1600-talet men får nytt liv när intresset för vampyrer växer.
Återuppstår som vampyr
Vampyrlegenden har en verklig bakgrund med en lång historia i den slaviska mytologin. Här finns förkristna föreställningar om osaliga kroppar och levande döda som sög livskraft ur människor. De skulle besvärjas genom att sticka en påle genom hjärtat och hugga huvudet av de döda.
Det stora intresset för vampyrfenomenet föddes i Centraleuropa under 1700-talet, men det är inte förrän på 1800-talet som vampyrromanerna kommer med bland annat Mary Shelleys Frankenstein och Joseph Sheridan le Fanus Carmilla. Den i särklass mest kända vampyrhistorien är Bram Stokers Dracula som kom ut 1897. Romanen Dracula skildrar en vampyr som mer än något annat verk definierat den moderna vampyren som den valakiske försten Vlad III Dracula.
Olika historieskrivningar
– Den rumänska historien lyfter fram Dracula som rättvis, men i den tyska och turkiska är han blodtörstig och hemsk. Man får läsa de här historiska krönikeskrivningarna med viss urskiljning. De skrivna i ett visst syfte och är färgade av om de var för eller emot honom. Det är oftast segrarens bild vi får efter strider och krig, säger Ingmar Söhrman.
Men det är inte bara den historiska bilden som är motsägelsefull. Även idag skiljer sig teorierna om Draculas ursprung åt. Det råder delade meningar om att fursten Vlad III verkligen är förfader till legenden om Dracula. Anders Kaliff professor i arkeologi, som även han skrivit en bok om Dracula, menar att det har etablerats som en sanning.
– Jag tror snarare att förlagan är en adelsfamilj i Transsylvanien som var ättlingar till Dracula. De hade rykte om sig i folktro att vara vampyrer och Bram Stokers roman har så pass många likheter med familjens historia att han måste känt till berättelsen, säger Anders Kaliff, professor i arkeologi på Uppsala universitet.
Se mer om vampyrer och Dracula i Vetenskapens Värld 20:00 SVT2 och på svtplay.se