Enzymet CD38 har bland annat som uppgift att reglera utsöndringen av hormonet oxytocin i kroppen. Oxytocin är ett hormon som får oss att skapa sociala band till andra och frisätts till exempel vid fysisk kontakt.
Personer med autism har ofta lägre oxytocinnivåer än andra, och behandling med oxytocin har tidigare visat sig kunna ge viss lindring av symtomen. Forskare försöker nu ta reda på i vilken mån oxytocinbrist påverkar utvecklingen av autism.
Onormal hjärntillväxt
Franska och engelska forskare tog bort genen för enzymet hos en grupp möss. Mössen fick då en kraftigt minskad koncentration av oxytocin. Dessutom växte de delar av hjärnan som är ansvariga för social interaktion onormalt mycket.
Forskarna såg även att mössen gjorde färre försök att kommunicera med främmande möss, och att de uppvisade högre aggressivitet än möss som hade kvar genen. De var också betydligt mer tveksamma till att utforska öppna eller upplysta områden.
Intressant pusselbit
– Att en brist på det här enzymet skulle kunna vara en orsak till autism är en intressant pusselbit för att förstå vad som orsakar det, säger Lars Westberg, forskare vid Institutionen för neurovetenskap och fysiologi vid Göteborgs universitet.
Tidigare studier har visat att genen för enzymet ibland är defekt hos personer med autism. Men Lars menar att det här är första gången forskare mer ingående har studerat vad som händer om man aktivt plockar bort enzymet.
– De har upptäckt att det sker en förändring i storleken på själva hjärnregionen. Men vi kan inte veta exakt hur mycket som beror på oxytocinbrist och hur mycket som beror på CD38-enzymets övriga funktioner. Om man gör om experimentet och behandlar mössen med oxytocin kan man ta reda på det, säger han.
Nya behandlingar
Forskarna bakom studien hoppas att resultaten ska kunna användas till att utveckla nya behandlingsmetoder i framtiden.
– Om det visar sig att det är bristen på det här enzymet som orsakar autism skulle man kunna klura ut hur man påverkar dess funktion hos människor, säger Lars Westberg.
Studien publicerades i FASEB Journal.