Brottsoffermyndigheten ansvarar för utbetalning av pengarför den kränkning som offren utsatts för. Beloppen varierar beroende på hur allvarligkränkningen anses vara.

Till exempel ersätts ett rån nårmalt med 10000 kronor, likamycket som ett sexuellt ofredande. Misshandel och olaga hot ersätts med 15000kronor, medan dråpförsök ersätts med 60000 och våldtäkt med 75000.

Svenskarna vill ha mångdubblade ersättningsbelopp

Men nu visar det sig att svenskarna samstämmigt – både allmänheten och brottsoffren själva – tycker attersättningsbeloppen är felaktigt satta. Det framkommer i en ny studie från Lunds universitet, där 1400 svenskar har frågats ut. Och svenskarna är märkligt överens om på vilken nivå beloppen borde ligga.

– Det intressanta är att så många av dem som svarat samlarsig kring ett visst medianvärde. Det finns alltså ganska samstämmiga socialanormer kring vad som är en rimlig ersättningsnivå för olika kränkningar, säger KarlDahlstrand, rättssociolog i Lund.

För misshandel tycker till exempel svenskarna att 50000kronor bör betalas ut som symbolisk kompensation från staten till offret. Men det som idag betalasut enligt praxis är den betydligt lägre summan 15000 kronor.

För våldtäkt borde ersättningen enligt svenskarna vara100000, medan Brottsoffermyndigheten betalar ut 75000. För rån och för sexuelltofredande betalas enligt praxis bara 10000 kronor ut, medan svenskarna anseratt 50000-60000 kronor borde betalas ut.

Varför skiljer sig allmänhetens uppfattning så mycket frånden praxis som staten tillämpar? Hur har beloppen som används avBrottsoffermyndigheten utsetts?

– Från staten så har man helt enkelt utgått från en praxis som funnits sedan tidigare idomstolarna, säger Karl Dahlstrand.

Men går det ens att sätta en prislapp på den här typen avkränkningar?

– Nej, det går såklart inte att hitta ett essentiellt värdeför den här typen av kränkningar. På det viset är det en omöjlig fråga. Detintressanta är att det ändå finns en enighet bland både allmänhet ochbrottsoffer i frågan om hur mycket staten borde betala ut i ersättning till demsom utsatts.

Karl Dahlstrand har tagit exempel ur Brottsoffermyndighetensegen referatsamling, och sedan bett försökspersonerna att själva sätta ettbelopp på hur mycket kränkningen borde ersättas med – som kompensation bara försjälva kränkningen, inte för följdeffekter med vårdinsatser och påinkomstbortfall.

– En lite intressant sak var att brottsoffrensjälva och övrig allmänhet hade så samstämmig uppfattning. Däremot hamnarkvinnors bedömningar generellt lite lägre än mäns på hur mycket ersättning somska betalas ut, säger Karl Dahlstrand.