Foto: BBC

Professorn: ”En slump att människan finns till”

Uppdaterad
Publicerad

En asteroid slog ner på jorden för 66 miljoner år sedan. Där började dinosauriernas undergång. Ur katastrofens aska kom överlevande små däggdjur fram och började kolonisera planeten. I sinom tid utvecklades människan ur sådana djur.

En slump, en oväntad händelse gav oss vår chans. För var och en av oss är det egentligen väldigt låg sannolikhet att just våra föräldrar skulle mötas och att just det där ägget och just den där spermien möttes och blandade sitt DNA.

Men det hände. Du finns ju.

Det är budskapet i Alice Roberts bok om existentiella frågor. Hon är välkänd för många tittare som sett henne åka jorden runt i jakt på fossil, och berättat om människans historia och evolution. Det har gått några få miljoner år sedan människans första föregångare reste på sig, började gå på två ben, få en allt större hjärna och allt större färdigheter.

– Längs hela evolutionshistorien kunde saker har gått i en lite annan riktning, och vi hade kunnat utvecklats annorlunda. Eller inte alls. Och även efter att människan framträtt på jorden har det funnits tillfällen när arten nästan dött ut. Men vi har kommit igen varje gång, säger hon.

LÄS MER: Mer om Alice Roberts forskning: Hur olika är egentligen kvinnor och män?

Samma gener som en fruktfluga

Våra kroppar och deras delar, former och funktioner har uppstått ur helt andra, mycket mindre djur som levde för hundratals miljoner år sedan. Till det kommer de genetiska kunskaper vi har fått nu i modern tid.

– För mig är den stora fascinationen hur vi lärde oss allt detta, hur vår förståelse utvecklades. 1800-talets idéer om människans utveckling verkade ju bra då, men nu vet vi att mycket är nonsens. Genetiken belyser våra historiska kunskaper. Vi har gener som arbetar i våra embryon, när våra liv just precis börjat, och de talar om för delar av den nya kroppen vad den ska bli. Ett huvud, en bål, en höft. Och det är i grund och botten samma gener som i en fruktfluga, trots att vi ser så otroligt olika ut. Men djupt inom oss har vi kvar detta arv som går tillbaka till någon varelse för 500 miljoner år sedan!

Viktig evolutionsdetalj: ögonvitor

Människan är känd för att kommunicera och samspela. En evolutionsdetalj har hjälpt till: våra ögonvitor.

– Om jag kastar en blick åt sidan så kan du följa den, för ögonvitorna gör det så tydligt vart jag tittar. Spädbarn lär sig detta väldigt tidigt. Men många andra primater, apor, kan inte göra det för de har inte ögonvitor, säger hon, och berättar sedan om en forskarkollega som skickat henne ett fotografi på en schimpans som hade just ögonvitor. ”Very freaky”, säger hon.

LÄS MER: Vetenskap: Den korsbefruktade människan

En annan märklig detalj med människokroppen är att systemen för urin och reproduktion sitter så tätt ihop. Särskilt hos män, där penisen används för två totalt olika saker: göra sig av med avfall och skapa nytt liv.

Alice Roberts konstaterar att utvecklingen visar att det reproduktiva systemet hela tiden ”stulit” delar av det urinära. Delar av testiklarna var en gång delar av njuren, om man går tillräckligt långt tillbaka i tiden.

– De här två systemen hamnade väldigt tätt ihop i en av våra föregångare bland fiskarna, säger hon.

”Vi bör kolonisera andra världar”

Homo sapiens, vår sort, har funnits i runt 200.000 år. Vad tror hon om framtiden? Vad kommer evolutionen att ha gjort med oss om vi finns kvar som art om ytterligare 200.000 år?

– Jag kan inte förutse framtiden, förstås, men jag kan förutspå att vissa saker är väldigt osannolika. Vi kommer inte att ha fler ben eller armar. Evolutionen pågår och fortsätter att selektera, till exempel vid förfärliga sjukdomar som dödar många men gör vissa resistenta. Kampen mellan våra kroppar och sjukdomarna är ju utan slut. Men om vi finns kvar på jorden ökar också risken för att någon kontrollerbar katastrof ska drabba oss. Om en asteroid på 30 kilometer slår ner så är människan rökt! För att sprida riskerna bör vi nog tänka på att komma från jorden och kolonisera andra världar.

Vill minska misstroendet mot vetenskapen

Alice Roberts är aktiv i flera aktuella frågor vid sidan av sitt folkbildande arbete om människan. En sådan fråga är det ökande misstroendet mot vetenskap hos en del människor.

– Det händer att folk kommer fram till mig, eller skriver till mig och säger: ”Jag har en bättre idé än det där du just sa”. I och för sig är jag intresserad av att människor kommer på nya idéer, men det blir liksom lite bisarrt att en människa tror sig ha löst nånting som många andra studerat mycket länge, utan att själv ha gjort det.

– Jag befarar att det finns ett missförstånd om hur forskning och vetenskap fungerar. Om någon tänker ”varför vill ingen forskare ta upp den här teorin?” så är det inte en konspiration. Det är mer normalt att någon har funderat över problemet och funnit att bevisen talar emot teorin.

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.