Livet på toppen har en mängd förmåner för alfahannarna i babianernas värld. Med positionen kommer bland annat främsta tillgången till både mat och parningspartners. En ganska angenäm tillvaro kan tyckas, förutsatt att ledarställningen är stabil och att hannen inte ständigt behöver försvara den förstås.

Inte bara ”high life”

Man har därför generellt antagit att fördelarna för alfahannarna smakar mer än det kostar. Det finns även tidigare studier som pekat på att toppstatus hos handjur skulle innebära lägre stressnivåer än hos deras lägre rankade kamrater. Denna studie visar nu att det finns fler sidor av det myntet.

Uttrycket som lyder att ju högre upp man sitter i bastun, desto mer svettas man, verkar stämma även om man är en babian i alfahannepäls.

Under nio år har Jeanne Altmann och hennes kollegor testat nivåerna av stresshormoner i avföringen hos vilda babianer. De upptäckte att alfahannarna hade fler stresshormoner och lägre nivåer av testosteron än den nästa högst rankade hannen i flocken, detta sågs även i grupper där ledarpositionen är stabil.

Lika höga som hos de lägsta

Förvånande nog så hade alfahannarna stressnivåer som liknade de hos de allra lägst rankade hannarna. Forskarna menar att det förmodligen är fråga om stress orsakade av olika problem.

Enligt Altmann kommer alfahannarnas stress sannolikt ur pressen över att behöva bevara sin ställning i gruppen och deras frekventa parningsaktiviteter. Hos de lågrankade hannarna kommer förmodligen stressen främst av oro inför tillgång till mat och andra resurser.

Enligt forskarna tyder resultaten på att toppositioner i djur- och eventuellt även mänskliga – samhällen, kan ha unika kostnader och fördelar som bör undersökas närmare.

Studien publiceras i Science.

Annelie Larsson

SVT Vetenskap