När Katarina Carlie skulle föda sitt första barn fick hon hjälp med att sätta igång förlossningen. Foto: SVT

”Det var åtta timmars terror”

Uppdaterad
Publicerad

Allt fler kvinnor får i dag hjälp med att sätta i gång sin förlossning, samtidigt vittnar kvinnor om att det är mer smärtsamt än en vanlig förlossning. För Katarina Carlie var det livsviktigt att hennes dotter fick hjälp att komma ut i världen.

När Katarina Carlie var gravid med sitt första barn gick hon två veckor över tiden. När barnet inte hade kommit ut i vecka 42 fick hon hjälp med att sätta i gång förlossningen.

– Då visste jag inte så mycket om igångsättningar mer än att det är ett fantastiskt alternativ om man inte kommer i gång själv, säger Katarina Carlie som är mamma till Alessa två år och Alexander sex månader.

Var femte kvinna

Nästan var femte kvinna i Sverige får i dag hjälp med att sätta igång sin förlossning, och det finns flera skäl till varför. Ett är att barnet inte mår bra i magen och måste ut tidigare än beräknat, ett annat är förlossningen inte sätter igång spontant som den borde.

Barnet riskerar då att vara för länge i magen, och det kan vara farligt.

Låg och skrek

Men att sätta igång en förlossning kan ta tid, ända upp till tre dygn. En del kvinnor upplever också att det är mycket mer smärtsamt än en vanlig, spontan förlossning.

– Det var åtta timmar terror! Smärtan av väldigt påtaglig. Jag kunde inte ta några beslut under förlossningen, till exempel om smärtlindring. Det gjorde så ont att jag inte kunde prata. Jag låg där och skrek och väntade på allt skulle vara över, säger Katarina Carlie.

– Ibland kan det vara så att man får värkstimulerande dropp som gör att värkarna blir lite för täta och då blir det smärtsamt om man inte får en paus mellan värkarna, förklarar Sissel Saltvedt som är förlossningsläkare på Karolinska sjukhuset i Solna.

Ökar stadigt

Och trots att en igångsatt förlossning kan ta mer tid och kan vara mer smärtsamt har andelen igångsättningar ökat stadigt i Sverige. Nu pågår ett forskningsprojekt på svenska förlossningskliniker som ska ta reda på om det är bättre för både barn och födande kvinnor göra ännu fler. Syftet är att ta reda på om det ska göras redan i vecka 41, och inte i vecka 42 som i dag.

Katarina Carlie är tveksam till att tidigarelägga igångsättningen.

– Vecka 41, nja jag är tveksam. Det är bättre att vänta och försöka komma igång naturligt. Det gjorde jag med mitt andra barn och det var en helt annan slags förlossning.

Barnet måste ut

Men hon är tacksam till att det går att hjälpa kroppen att komma igång, för barnet måste ju ut.

– I mitt fall var det livsviktig att bli igångsatt. När Alessa kom ut konstaterade man att min moderkaka var åderförkalkad. Jag hade heller inget vatten kvar så hon var alldeles torr och skrynklig.

Och trots att den var en besvärlig förlossning så minns hon de ljusa sidorna.

– Jag hade en bra förlossning trots allt, barnmorskorna och läkarna var helt fantastiska. Men det allra bästa var mötet med mitt barn.

Se mer om förlossningar Vetenskapens Värld på måndag 1 maj, 20:00 i SVT 2 och SVT Play.

Fakta: Så går en igångsättning till

En igångsättning sker i olika etapper, och är individuell.

Först undersöks hur mogen kvinnans livmodertapp är. Om den är helt omogen tillförs ett hormon, prostaglandin. Det ges varannan timma, men högst åtta gånger.

Därefter måste livmodertappen öppna sig, och om den inte gör det av sig själv kan en plastslang föras in i livmodern som sedan fylls med saltvatten, vilket ökar trycket på livmodermunnen. När den är tillräckligt öppen ramlar ballongen ut av sig själv. Det kan ta några minuter, eller flera timmar.

Om vattnet inte har gått kan förlossningsläkaren med ett enkelt instrument ta hål på fosterhinnorna så att vattnet rinner ut.

Sen är det dags att få igång värkarna, och det görs med det värkstimulerande hormonet oxytocin som ges i droppform.

Källa: Vårdguiden

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.