Panterkameleonten – en av 62 endemiska kameleontarter på Madagaskar – är inte en art utan mellan fyra och elva stycken. Ödlan använder sina spektakulära färger för att imponera på honor. Foto: Michel MilinkovitchVisa alla (8)
Visa alla (8)

Färgsprakande kameleont döljer stort antal arter

Publicerad

En av världens mest spektakulära ödlor, panterkameleonten, är inte en art, utan förmodligen närmare elva stycken. Det visar en genetisk analys, som därmed avslöjar att Madagaskars rika biologiska mångfald är ännu större än vi kan ana med ögat.

Det var när schweiziska forskare skulle undersöka hur panterkameleonterna ändrar färg som de också gjorde en annan spektakulär upptäckt: panterkameleonten är inte en art, som man hittills trott, utan minst fyra, och ända upp till elva, olika arter.

Panterkameleonterna, som i vilt tillstånd bara finns på Madagaskar och på ett par andra öar dit den förts av människan, är ovanligt färggranna och uppvisar en stor variation i färgsättningen. Det är hannarna som står för färgprakten och de har den för att imponera på de mer anspråkslöst färgade honorna. Arten – som alltså nu visat sig vara flera olika arter – är populära som husdjur i både Europa, USA och Asien.

Livsmiljöer huggs och bränns ner

Vilda panterkameleonter fångas in och säljs på husdjursmarknaden, men den handeln är noga kontrollerad och hotar inte deras existens. Det som däremot utgör ett hot är den omfattande förstörelsen av deras naturliga habitat; Madagaskars unika skogar skövlas för att göra träkol eller ge plats för jordbruk och bete.

– Panterkameleonten har hittills setts som väl spridd och livskraftig, men nu, när vi vet att det handlar om flera olika arter, behöver en ny hotbedömning för var och en av dem göras, säger Michel Milinkovitch, professor i evolutionsbiologi vid universitetet i Genève till SVT Vetenskap.

Det är han som lett studien, som publiceras i den vetenskapliga tidskriften Molecular Ecology, i samarbete med madagaskiska forskare. De samlade in blodprover från 318 panterkameleonthannar från hela utbredningsområdet och undersökte dem genetiskt. Det visade sig att kameleonterna gick att dela in i elva genetiska grupper, som skiljer sig så mycket åt, att de förmodligen är att betrakta som egna arter.

– Vi kunde se att de varit genetiskt isolerade från varandra under lång tid, säger Michel Milinkovitch. Kanske träffas individer från de olika grupperna, men de verkar i så fall inte para sig med varandra.

Så det man trodde var en unik art, är alltså ett stort antal unika arter, som alla kan vara värda att bevara.

Färg och gener hör ihop

Forskarna beskrev sedan varje individs färgsättning i detalj. Det är bland annat färgen på olika delar av läpparna, ögonlocken, ansiktet och ryggen som skiljer sig åt. Variationerna är så stora att det krävdes en matematisk analys för att sedan se hur färg och genetik var kopplade till varandra.

– Vi upptäckte en koppling mellan färgsättning och genuppsättning som inte kan uppfattas med blotta ögat, säger Michel Milinkovitch.

Forskarna använde sedan resultatet för att skapa en bestämningsnyckel, som ska kunna användas i fält, med vilken man kan dela in kameleonterna i åtminstone fyra huvudgrupper.

Man kan tycka att det verkar vanskligt att beskriva kameleonternas färg vid ett givet tillfälle, när de sitter och vilar på en gren; de är ju berömda för sin förmåga att ändra färg. Men, skriver forskarna, det bör inte ha påverkat, eftersom kameleonterna ändrar färg av sociala skäl, såsom när de möter en rivaliserande hanne, eller en mottaglig hona. Och forskarna fotograferade djuren direkt efter infångandet, innan de skulle hinna ändra färg som en reaktion på till exempel stress.

Däremot, skriver forskarna, hade det varit bra att också undersöka djurens ultravioletta färgmönstring, som vi människor inte kan uppfatta, men som ödlorna själva mycket väl kan se. Men det är tekniskt problematiskt och gjordes inte denna gång.

Vad är en art?

Hur många arter panterkameleonten egentligen består av, blir det nu upp till systematiker att avgöra, säger Michel Milinkovitch.

– Artkonceptet är inte alls så klart definierat, som man skulle kunna tro. Idag ser vi på arter mer och mer i evolutionära termer. En art är en art när den varit genetiskt separerad från andra arter länge nog. Frågan är vad som är länge nog.

– När flera delar av genuppsättningen skiljer sig åt, då är man vanligen överens om att det är olika arter man har att göra med. I det här fallet har vi med säkerhet minst fyra olika arter, men jag tror att de är närmare elva, säger Michel Milinkovitch.

Betyder det här att hela vår uppfattning om arter runtomkring oss kan komma att ändras? Är det vi tror är en art egentligen flera, även på våra breddgrader?

– Nej, det är inte sannolikt, svarar Michel Milinkovitch. De arter som finns i Sverige och Schweiz är jämförelsevis mycket välstuderade. I tropiska skogar däremot, är det väldigt mycket vi fortfarande inte vet. Den här upptäckten är spektakulär, men på inga sätt unik. I tropikerna försvinner biologisk mångfald nu snabbare än vi hinner beskriva den.

Lokal. Lättanvänd. Opartisk. Ladda ner appen nu!

Hämta SVT Nyheter i App StoreLadda ned SVT Nyheter på Google Play

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer