Fladdermusen bringar ljus i frågan om ljud

Uppdaterad
Publicerad

Varför hör vi alltid barnskrik, även i en miljö där andra ljud överröstar våra egna tankar? Och varför uppfattar vi ambulansens sirener i bullriga, högljudda omgivningar? Svaret kan finnas i fladdermusens hjärnceller.

Konsten att urskilja betydelsefull information är ett villkor för alla organismers överlevnad. Vi behöver kunna uppfatta de viktigaste intrycken för att klara oss.

För att förstå hur hjärnans auditiva funktion fungerar i sorteringen är fladdermöss speciellt lämpliga att studera, på grund av deras sällsynta egenskap att ekolokalisera.

Forskare har nu i en ny studie hittat en rangordnande skicklighet hos hjärncellerna på Mustachfladdermöss.

Konsten att klassa intryck

Det är neuronerna, cellerna med egenskapen sändning och mottagning av nervimpulser i hjärnan, som visat sig kunna tysta ner vissa ljud och samtidigt höja andra för att sortera ut relevant information i virrvarret av intryck. Något som forskarlaget tror kan fungera på samma sätt hos oss människor.

– Nu kan vi börja plocka ihop bitarna i det pussel som hjälper oss förstå om hur våra hjärnceller kan sortera i den intrycksrika miljö vi lever i, säger Bridget Queenan, doktorand i neuroforskning vid Georgetown University Medical Center.

Så kanske kan det vara så att även våra neuroner hjälper oss att lokalisera och fokusera när våra barn eller en ambulans vill ha vår uppmärksamhet. Kanske kan det också vara samma slags urval som gör att vi hör vårt eget namn bättre – om någon snackar bakom vår rygg.

Annelie Larsson

Vetenskapsnyheterna SVT

Mer om ekolokalisering:

Ekolokalisation är förmågan att ge ifrån sig ljud och sedan lyssna på ekot för att orientera sig i omgivningen. Av ekot kan fladdermusen bedöma om ljudet studsat mot ett till exempel ett byte och var någonstans bytet befinner sig.

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.