Det är en minst sagt dyster bild som världsnaturfonden WWF tecknar av tillståndet världens hav i sin rapport. Kanske väl dyster, tycker marinekologen Henrik Svedäng på Havsfiskelaboratoriet i Lysekil. Han menar att det finns positiva exempel, även om de är få.

Nordsjöfisken tillbaka

– För några år sedan var EU:s fiskevatten extremt överfiskade, men i Nordsjön har de minskade fiskekvoterna faktiskt gett resultat de senaste åren. Bestånden av arter som rödspätta, kolja, gråsej och torsk har delvis kommit tillbaka. Numera får fisken till och med chansen att leka och fortplanta sig, säger Henrik Svedäng.

Orsaken till att Nordsjön återhämtat sig är att fisket begränsades i tid, innan ekosystemet tippade över. Andra glädjande exempel är de isländska och norska fiskevattnen där tillgången på torsk och annan större rovfisk börjat öka igen. 

Totalstopp hjälpte föga

Hur illa det kan gå visar utvecklingen på Grand Banks – fiskebankarna utanför Kanadas östkust som länge betraktades som en outsinlig källa till välstånd och rikedom. Där kollapsade torskfisket fullständigt på 1980-talet. Trots att ett totalt fiskestopp infördes redan 1993 är torsken fortfarande så gott som helt försvunnen. Planktonätande småfisk har tagit över ekosystemet medan yrkesfiskarna numera försörjer sig på fiske efter skaldjur.

Henrik Svedäng menar dock att man inte behöver leta på andra sidan Atlanten efter katastrofala exempel. De finns på betydligt närmare håll.

Katastrofen Kattegatt

– Östersjöns ekosystem är i rejäl obalans och trots minskade fiskekvoter så verkar inte torsken kunna återhämta sig. Men allra värst är det i Kattegatt på den svenska västkusten som är utfiskad. Den fisk man hittar där har förmodligen lekt någon annanstans.

Varför återhämtar sig inte Kattegatt när Nordsjön gör det?

– Man väntade för länge med att dra ned på fisket, säger Henrik Svedäng.