Under den senaste tiden har kvinnor ur många olika branscher gått samman mot sexuella trakasserier som en del av metoo-kampanjen. I förra veckan skrev 2.400 kvinnliga akademiker på #Akademiuppropet, som publicerades i Svenska dagbladet. Under hashtaggen #akademiuppropet har flera kvinnor delat med sig av sina upplevelser av trakasserier och kräver förändring.
Helene Hellmark Knutsson (S), minister för högre utbildning och forskning, sade till TT att hon vill se över möjligheten att frysa forskningsanslag till forskare och forskningsledare som utreds för övergrepp eller trakasserier.
Drabbar oskyldiga
Men förslaget får nu kritik. Mia Phillipson, professor i fysiologi vid Uppsala universitet, varnar för att lösningen kan slå fel.
Många personer är beroende av forskningsanslagen för sin lön eller sin forskning, och därför skulle detta straffa oskyldiga och eventuellt offren själva, menar hon.
– Intentionerna är goda, forskningsministern visar att hon tar det här på allvar och att det finns en slags nolltollerans, men det kan slå helt fel. I de flesta fall går forskningsanslagen inte bara till forskningsledaren utan försörjer hela forskargruppen. Det betyder att oskyldiga kan drabbas om forskningsledaren utreds för övergrepp, säger Mia Phillipson.
Färre skulle våga anmäla
Hon berättar att forskningsledarens lön i många fall är betald av universiteten, medan de övriga anställda i forskningsgruppen får betalt via forskningsanslagen. Forskningsministerns förslag kan alltså därför få motsatt effekt och göra att färre vågar anmäla.
– Egentligen sitter medlemmarna i gruppen mer osäkert än personen som skulle få sitt anslag fryst. I förlängningen skulle det kunna betyda att man drar sig för att anmäla ärenden, om det skulle innebära att ens lön och forskning eller forskningsutbildning skulle drabbas negativt, säger Mia Phillipson.
Kan drabba alla parter
Agnes Wold, professor i klinisk bakteriologi vid Sahlgrenska akademin i Göteborg, är också tveksam. Om ministerns förslag blir verklighet kan en anmälan plötsligt få konsekvenser för båda parter och öka utsattheten för den som anmäler.
– Det är en delikat balansgång. Man kan kanske jämföra med forskningsfusk som också förstör verksamheten, arbetsmiljön och den akademiska moralen. En person som dömts för forskningsfusk får sina anslag indragna, men man behåller dem under utredningen. Annars kan man lätt haverera personens karriär, även om denne sedan blir frikänd. Samma sak skulle kunna hända för personer som utreds för sexuella trakasserier, men frikänns. Så det är en mycket svår fråga, säger Agnes Wold
Få fler att våga anmäla
Universiteten har redan i dag god beredskap för att utreda de här ärendena, menar Mia Phillipson. Men hon tror att det är viktigt att förebygga problem genom att sträva efter sunda maktförhållanden genom att snabbt sätta in åtgärder och att arbeta för att få utsatta att våga anmäla.
– Man måste ha en skräddarsydd plan för hur relationen mellan anmälaren och den misstänkte förövaren ska lösas. Det är viktigt att man aktivt går in och hanterar situationen och inte bara undersöker den, till exempel genom att låta en kollega ta en del av ansvaret för handledningen om en doktorand har anmält, säger Mia Phillipson.