Problemet är ingen kuriositet. Kollisioner med olika föremål i landskapet beräknas vara den vanligaste dödsorsaken hos fåglar oavsiktligt frambringad av mänsklig aktivitet. Problemet kan till och med vara ett hot mot utrotningshotade arter. Över en 16-årsperiod beräknas en fjärdedel av unga vita storkar ha dött genom kollisioner med kraftledningar.
Forskning från universitetet i Birmingham kastar nu nytt ljus över frågan hur fåglar uppfattar sin omvärld.
– Från människans perspektiv verkar det konstigt att fåglar krockar med stora föremål som om de inte såg dem. Men fåglar lever i en helt annan visuell verklighet, menar professor Graham Martin.
Tidigare insatser för att minska fågelkollisioner har sett problemet allt för mycket ur människans perspektiv. För att komma framåt har professor Martin vänt sig till den sensoriska ekologin, vetenskapen om hur den information som djur får från sina sinnen påverkar deras beteende.
– Innan har fokus legat på att göra potentiellt farliga hinder mer synliga ur människans perspektiv, inte ur en fågels.
Ur fågelperspektiv
Forskningen visar att fåglar tittar mer nedåt än framåt under flygning. Beteendet gör att en fågel i flykt kan bli tillfälligt blind för färdriktningen. Fåglars syn är också mer fokuserad på att upptäcka rörelser än rumsliga detaljer, något som hjälper dem till exempel vid jakt efter insekter. Men det gör också att föremål som är iögonfallande för oss människor kan vara svårare att upptäcka för en fågel.
Även flyghastigheten kan orsaka problem. Många fåglar har en begränsad förmåga att justera sin flyghastighet, det är full gas jämt som gäller. Om sikten försämras av till exempel dimma eller regn får fågeln svårt att ta in visuell information med den takt som krävs för att undvika hinder.
Den nya kunskapen pekar mot nya sätt att utforma mer fågelvänliga miljöer.
– Kring platser där fågelkollisioner är vanliga borde det vara mer effektivt att försöka avleda eller störa fågeln från dess flygväg istället för att göra själva det farliga föremålet mer iögonfallande, menar professor Martin.
Olof af Wåhlberg
SVT Vetenskap