Idag gick jag på en presskonferens med Giorgio Innocenti, en professor emeritus från Karolinska institutet, som jag aldrig träffat tidigare. Jag trodde att jag snabbt skulle få en bra kort nyhet, som skulle göra sig på vår sajt. I stället gick jag därifrån med en ny tanke.

Giorgio Innocenti är silverhårig och precis så gammal att han, som har rötterna i neurobiologin, numera kan tala om filosofi, utan att det blir flummigt eller avlägset från hans eget område. Efter att länge mest varit intresserad av hur hjärnans högra del kommunicerar med den vänstra och tvärtom funderar han nu också över hur vi ser på hjärnan och hur det påverkar vårt samhälle. Mitt i pressträffen säger han:

– Många ser idag hjärnan som en maskin, ungefär som en bilmotor, som går att driva med bränsle och som har sina tydliga delar med bestämda funktioner. Jag tycker inte om det.

Det dröjer en stund innan vi journalister i rummet förstår vad han menar. Han retar sig på hur något som tidigare sågs som en gåta, något vi aldrig helt skulle förstå på senare år med de nya vetenskapliga framstegen reducerats till en statiskt maskinliknande klump som helt styrs av gener.

Men hur ser du på hjärnan då, frågar jag. Om den nu inte är en maskin, vad är den? Giorgio Innocenti ler belåtet över att få prata om sitt favoritområde och förklarar att han visst kan tänka sig hjärnan som en sorts maskin, men som en mycket bättre sådan än vi någonsin lyckats konstruera. En maskin som växlar mellan lägen, som när basala behov som hunger och törst tagits om hand kan ändra fokus och lösa ett problem eller få en ny idé. En maskin som kan fungera olika på olika plan och befinna sig i olika stadier beroende på omständigheterna.

Han exemplifierar med sin egen forskning. När han jämfört hjärnor hos schimpanser, makaker och människor har han upptäckt att ju större hjärnan är desto långsammare går signalerna fram. Så vi med våra stora hjärnor borde vara långsammast, men det är vi inte. Hjärnan har uppfunnit ett sätt att processa information långsamt som fungerar optimalt för oss. Men processerna i hjärnan är komplexa. Det har visat sig att olika delar har helt olika hastigheter när de kommunicerar med varandra. Maskinen är mycket mer mångbottnad än vad den verkar vara från början.

Spelar det här någon roll då?

Jo, säger professor Innocenti. Hur vi ser på vår hjärna har enorm betydelse för samhället, våra lagar och vår självbild. Om hjärnan är en maskin styrd av gener, har då en våldtäktsman något personligt ansvar för sina handlingar, eller är han målstyrd? Ska ha straffas eller inte?

Hur vi uppfattar att hans hjärna fungerar har en enorm betydelse för hur vi betraktar hans handlingar och de konsekvenser som bör följa.

Jag skulle ge mycket för att gå på det långa seminariet som Innocenti håller i vid lunch i morgon. Men då sitter vi på planet på väg hem,. troligtvis ganska många nya tankar rikare.