– Långsiktiga löften blir lätt för försiktiga. Förnyar man sina klimatmål ofta istället, så kommer man gradvis kunna höja ambitionen, säger han.

Ett av EU:s och Sveriges viktigaste ambitioner på klimatmöte i Paris har varit att få bindande avtal med löften om vilka utsläpp varje land får ha till år 2030.  

Att ha bindande nivåer skall ge garantier ansvaret fördelas så att världens länder inte släpper ut för mycket totalt. Det handlar om att klara det globala målet om max två graders uppvärmning.

På de senaste toppmötena inför Paris har det blivit uppenbart att motståndet mot bindande utsläppsnivåer är för stort, från många länder.

”Vi är nära”

Naturskyddsföreningens generalsekreterare Svante Axelsson är har under många år följt det globala klimatarbetet. Han ser svårigheter inför Paris, men också möjligheter med utvecklingen.

En viktig ljuspunkt är att satsningar på förnyelsebar energi och grön teknik blivit så framgångsrika. Teknikutvecklingen har gått fortare än många trott och det verkar finnas riktiga pengar att tjäna. Och politiker slipper att bara säga att ”vi måste offra oss för klimatet”.

– Jag tror vi är nära, eller kanske till och med över den ”tipping-point” – den brytpunkt – då många ser det som mer lönsamt att investera i klimatsmart teknik än i olja, kol och fossilberoende verksamheter. Det ger en stark framåtrörelse. Då kan både samhällen och politiker vilja gå framåt snabbare, säger Svante Axelsson.

Andra faktorer som verkar i rätt riktning är också att oljepriset just nu är väldigt lågt. Det har gett mindre medvind hos dom krafter som hoppats att nya metoder att utvinna olja och nya oljefyndigheter – under isar – skall förlänga olje-eran och ge stora vinster i oljesektorn långt in i framtiden.

Kina och USA nyckelspelarna

Och politiskt har världens två största utsläppare – Kina och USA visat upp en mycket mer engagerad hållning till klimatarbetet.

Det förra stora internationella klimatavtalet, Kyotoprotokollet, hade bindande löften. Det var också en av anledningarna att varken Kina eller USA skrev under. Svante Axelsson tror – och här delas han uppfattning av både svenska regeringen och EU – att det är avgörande att USA och Kina är med på ett avtal.

– Det är dom som är nyckelspelarna. Dom sitter i förarsätet, säger Svante Axelsson.

Men inte minst Kina har visat upp en helt annan vilja till att ta sig an klimatfrågan, och det beror mycket på att man sett att utsläppen på hemmaplan i Kina blivit ett enormt hälsoproblem.

Fortfarande säger Kina inför klimatmötet att man kommer behöva öka sina utsläpp, till 2030, och först då minska dem. Men regeringen har flera ambitiösa mål, bland annat om 20 procent förnyelsebar energi.

Bra med kortsiktighet

Svante Axelsson menar att långsiktighet egentligen är bra och viktigt. Men det kan leda till låga ambitioner. Tekniker som var hopplöst dyra har i dag blivit tillgängliga för många och lönsamma för fler. 

Det dyker upp klimatsmarta lösningar som inte innebär tillbakagång, eller att man behöver försaka. Därför tror Svante Axelsson att det kan vara dumt att i dag sätta bindande nivåer till 2030.

– Om vi enas om hur man skall räkna, så tror jag att redan om några år kommer många länder kunna se att dom kan höja ambitionen ytterligare. Det gynnar klimatarbetet.

Men om principen bara är att ”alla gör så gott de kan” finns väl risk i att man landar i utsläppsnivåer som ändå leder till tre, eller fyra graders uppvärmning?

– Ja, det är fortfarande stor risk att länderna inte kommer göra tillräckligt. Inte minst de mindre utvecklade länderna vill – på goda grunder i och för sig – ha rätt att utvecklas även om det innebär ökade utsläpp. Därför är det avgörande att rika länder kan visa att ekonomisk utveckling och låga utsläpp inte behöver vara en motsättning, säger Svante Axelsson.