En liten bit röd trinitit som bildades vid det allra första atombombs-testet har nu visat sig innehålla en kvasikristall. Spela videon för att se vad en kvasikristall är. Foto: Bindi, Steinhardt och SVT

En kvasikristall bildades vid det allra första atombombstestet

Uppdaterad
Publicerad

Den 16 juli 1945 genomfördes det allra första atombombstestet någonsin. Den enorma hettan skapade ett helt nytt material som ser ut som röda och gröna glasartade stenar. I en sådan sten har fysiker nu upptäckt en kvasikristall – en märklig förening som fortfarande gäckar forskarna.

Spela videon för att se hur en kvasikristall ser ut.

När världens första atombomb detonerade i öknen utanför Los Alamos i USA förångades det 30 meter höga testtornet totalt. Ökensanden och kopparkablar på några kilometers avstånd smälte i ett enda ögonblick. Ett helt nytt material skapades som bestod av kisel, koppar, kalcium och järn och fick namnet trinitit efter namnet på testet – Trinity.

Nu har fysiker upptäckt ett litet korn av kvasikristall i en bit röd trinitit. Det är unikt eftersom nästan alla kvasikristaller som man känner till har tillverkats i laboratorium. Resultatet publicerades i tidskriften PNAS i veckan.

Kristallen ingen trodde på

Kvasikristall är en ovanlig struktur som upptäcktes i ett experiment år 1982 av israelen Dan Shechtman och som för det belönades med Nobelpriset i kemi 2011. Till en början var det få som trodde på Dan Shechtman eftersom den typen av kristaller inte borde kunna finnas enligt läroböckerna.

Idag har man framställt upp till 300 olika typer av kvasikristaller. För bara några år sedan upptäcktes den allra första naturliga kvasikristallen – i en meteorit som har förvarats i en monter på ett museum i italienska Florens.

Ingredienserna fanns i omgivningen

Kvasikristallen som nu har hittats i en bit trinitit är den allra första som människor har skapat, om än oavsiktligt. Den höga temperaturen och det höga trycket tillsammans med god tillgång på kiseloxid från sandöknen, koppar från kablar och testtornet av järn som helt förstördes i detonationen gjorde det möjligt. Men det finns fortfarande obesvarade frågor om hur det gick till.

– En förutsättning för att bilda kvasikristaller är att det inte får finnas syre närvarande och hur den här processen har kunnat vara syrefri har inte artikelförfattarna kunnat svara på, säger Cesar Pay Gómez som är strukturkemist vid Ångströmslaboratoriet i Uppsala och forskar på kvasikristaller.

Letar efter unika egenskaper

Det är en helt ny typ av material som forskarna ännu har väldigt lite kunskap om.

– Först måste vi helt förstå själva strukturen på kvasikristaller, och nu undersöker vi om det finns någon enskild egenskap som bara kvasikristaller har. Det vet vi inte ännu, säger Cesar Pay Gómez .

Han säger att förhoppningen är att hitta en helt ny grupp av magnetiska material som består av kvasikristaller. Men vad ska man då använda dem till?

 – För oss forskare är fantasin ett viktigt redskap, men fantasin räcker inte alltid till. För hundra år sedan kunde ingen föreställa sig smartphones. Vi måste hitta de nya materialen för att sen hitta nya applikationer, säger Cesar Pay Gómez .

Kvasikristaller

En kvasikristall är ett fast material där atomerna är ordnade på ett regelbundet sätt i förhållande till varandra, men där det geometriska mönstret mellan atomerna inte upprepas periodiskt. Detta ska jämföras med en kristall, där atomerna är ordnade i en grundläggande enhet och där denna enhet upprepar sig genom hela materialet och på så sätt skapar ett regelbundet geometriskt nätverk.

Kvasikristaller har ett mönster som aldrig upprepar sig och det mönstret återfinns i flera hundra år gammal arabisk mosaik. Det finns i det andalusiska palatset Alhambra i Spanien och på moskéer runt om i världen. Förra årets Nobelpristagare i fysik, Roger Penrose, har också skapat mönster som liknar kvasikristallers uppbyggnad. Det kallas för Penrose tiling.

Källa: NE

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.