Tänk dig att du går nerför gatan en varm sommardag. Plötsligt sköljer en ljuvlig doft av nybakt bröd över dig. Men kommer den från bageriet därborta på höger sida av gatan, eller är det från det öppna fönstret precis till vänster? Eftersom du älskar nybakt bröd så hittar du nog rätt till slut – men hur?
Luktsinnet hos däggdjur är väldigt outforskat och hur det egentligen fungerar har länge varit höljt i dunkel. Men nu har amerikanska forskare försökt hitta svaret genom att testa mullvadars förmåga att navigera med sitt doftsinne.
Mullvadar som främst lever under jord har i princip ingen syn alls, men ett desto starkare luktsinne.
Funkar som hörseln och synen
Det visar sig att det faktum att mullvadens näsborrar sitter en bit ifrån varandra gör att mullvaden lättare kan förstå varifrån en doft kommer – precis på samma sätt som vi använder våra dubbla uppsättningar öron och ögon för att förstå var vi befinner oss någonstans.
Denna slutsats nådde forskarna genom en serie experiment. Bland annat testade man att proppa igen höger eller vänster näsborre, samtidigt som man lockade med väldoftande aptitretande daggmaskar. Och med förvånansvärd tydlighet påverkade det mullvadarnas navigeringsförmåga.
När vänster näsborre blockerades så letade mullvadarna efter maten för mycket till höger. Och när höger näsborre blockerades så drog de konsekvent för mycket till vänster.
Förvirrade mullvadar
Forskarna testade också att sätta in böjda rör i mullvadarnas näsborrar som gjorde att höger näsborre fick känna doften som kom från vänster, och vänster näsborre fick högerdoften. Detta förvirrade de stackars mullvadarna totalt – även om de i alla experimenten till slut ändå hittade maten, men efter mycket längre tid.
Glenn Svensson är forskare i funktionell zoologi vid Lunds universitet och forskar själv bland annat på insekters luktsinne. Han tycker att resultaten är mycket rimliga.
– Det är en elegant studie som utan att göra några större ingrepp på djuren har kunnat visa att de faktiskt har ett stereoluktsinne. Däggdjurs luktsinnen är generellt sett väldigt understuderade, för det är ju svårt att följa med till exempel en tiger och se hur den sniffar sig fram.
”Stämmer nog för andra däggdjur”
Han tror att det här är en grundläggande biologisk funktion som återfinns hos flera däggdjur.
– Om det här stämmer för mullvadar så är det väldigt sannolikt att det stämmer även för andra däggdjur som till stor del förlitar sig på sitt luktsinne, som till exempel hundar. Hur väl det också gäller människan är svårare att säga, eftersom vi använder vår syn och hörsel mycket mer än luktsinnet för att orientera oss.
– Men stämmer det för ett däggdjur då kan det mycket väl stämma för de allra flesta.
Mullvadsstudien publiceras nu i den vetenskapliga tidskriften Nature Communications.