Studien, som publiceras i den vetenskapliga tidskriften Public Library of Science, har utförts av forskare från flera länder, inklusive Sverige.

Forskarna tog fem typer av vävnadsprover från människor, schimpanser, rhesusapor och möss. Tre av proverna var från olika delar av hjärnan. Dessutom togs prover från njurarna och lårmusklerna.

Därefter analyserade man vävnadernas metaboliska profil, det vill säga vilken typ av molekyler som dominerade, alternativt var sällsynta i de olika vävnaderna.

Unik hjärnprofil

Den metaboliska profilen, eller fingeravtrycket om man så vill, skiljer sig åt från vävnad till vävnad, eftersom de har helt olika uppgifter. Muskler ska exempelvis utföra vissa mekaniska uppgifter medan njurar ska avlägsna slaggprodukter.

Resultaten visar att vi människor avviker från de andra arterna på två punkter. Vi använder energi på ett unikt sätt i den främre delen av pannloben i hjärnan där mycket av vår tankeförmåga sitter. Detta är kanske inte så märkligt. Vår hjärna är extremt stor och kräver kopiösa mängder energi.

Mer överraskande var att den metaboliska profilen hos våra muskler också avviker kraftigt från de andra arterna. Våra muskler fungerar helt enkelt annorlunda än vad musklerna gör hos schimpanser och rhesusapor.

Den veka människan

I ett experiment testade man muskelstyrkan hos de två arterna och jämförde med muskelstyrkan hos människor — inte vilka som helst, utan elitidrottare och bergsklättrare. Det visade sig att schimpanser och apor är mycket starkare, relativt sett, än människor.

– De är grovt räknat dubbelt så starka som oss, säger Ola Hansson, forskare vid Lunds universitet och en av deltagarna i studien.

Orsaken till skillnaderna är oklara, men möjligen har vi tvingats offra muskelstyrka för att kunna ge tillräckligt med bränsle åt vår överdimensionerade hjärna.

– Det kan hända att det är det pris vi fått betala. Men det kan också vara så att vår kropp är byggd i huvudsak för långdistanslöpning. Vi kan ha bytt styrka mot uthållighet, säger Hansson.