Myror lever i ett strikt hierarkiskt samhälle. Drottningen spenderar sin tid med att pumpa ut ägg, medan arbetarna — som är genetiskt mycket lika varandra — gör allt grovgöra, som att samla mat och gräva tunnlar.

Hos många arter är arbetarna specialiserade. De har olika roller och är olika stora. Hos exempelvis den amerikanska arten Camponotus floridanus, som tillhör släktet hästmyror, är vissa arbetare dubbelt så stora som andra.

Men hur uppkommer denna storleksskillnad, om individerna genetiskt sett nästan är identiska?

Amerikanska och kanadensiska forskare har nu visat att det går att ändra storleken på dessa myror genom så kallade epigenetiska förändringar.

Miljöpåverkan

Epigenetik är ett av de snabbast växande forskningsområdena just nu och handlar om hur miljön påverkar uttrycket av våra gener genom att metylgrupper binder till dna-strängen. Den kodande sekvensen förblir densamma, men generna uttrycks olika mycket, vilket i sin tur kan resultera i mycket tydliga skillnader från en individ till en annan.

Forskarna utsatte myrägg för kemiska substanser i olika doser, ämnen som antingen främjar eller förhindrar metylering av arvsmassan. Genom att öka metyleringen så minskade myrorna i storlek, och vice versa.

Det visade sig att det är en enda gen, EGFR, som ligger bakom förvandlingen.

Beteendeförändring?

Forskarna tror att metyleringen, och därmed storleken, styrs av den mat myrorna får som små.

Men det är inte bara storleken som skiljer arbetarna åt. Beteendet skiftar också. De små är mer omhändertagande, medan de stora är bråkstakar.

– Det skulle vara intressant att se om en förändring av dna-metyleringen även förändrar deras beteende, säger Sebastian Alvarado vid Stanford University, USA, en av forskarna bakom studien.