De okända objekten sänder ut lika mycket energi som en miljard solar, och det under bara en bråkdel av en sekund. Utbrotten kallas för radioblixtar (fast radio bursts). De upptäcktes 2006 men deras ursprung är fortfarande en gåta. Nu undrar astronomerna vad det kan vara för någonting som skickar ut blixtarna.
– De här radioblixtarna är mycket förbryllande. Vi vet inte vad som orsakar de intensiva utbrotten av radiovågor, säger Franz Kirsten som är radioastronom vid Onsala Rymdobservatorium utanför Göteborg.
Fantasifulla teorier
Teorierna är många och ibland fantasifulla, allt ifrån utbrott av energi som härrör från svarta hål som avdunstar, signaler från främmande intelligenta civilisationer till mer realistiska förslag som ljusstarka neutronstjärnor som roterar, så kallade pulsarer.
Nu har det nyöppnade radioteleskopet CHIME i Kanada på kort tid lyckats observera 13 nya radioblixtar. Tolv av dem blinkar bara till en endaste gång, men en av dem har dykt upp flera gånger på samma ställe.
Den ligger 1,6 miljarder ljusår bort och utbrotten varar i genomsnitt 10 millisekunder.
Riktar teleskopen
Källan tycks alltså vara ett objekt som med oregelbundna intervall skickar iväg korta radiopulser. Det kan gå flera timmar mellan utbrotten. Astronomerna kallar det här för en återkommande radioblixt och det är den andra av den här typen som någonsin har observerats.
Det ökar förhoppningarna att astronomerna ska hitta fler.
– Det är en extremt spännande upptäckt! Återkommande radioblixtar ger oss en chans att observera den flera gånger. Jag tror att många astronomer nu kommer att rikta sina teleskop mot den punkt som radioblixten kommer ifrån för att ta reda på vilken galax källan ligger i.
Vad tror du att det är?
– Jag tror det är en pulsar, en blinkande neutronstjärna. Vi vet att pulsarer ibland kan ge ifrån sig en extra stark puls som kommer oregelbundet. Men det roligaste vore om det är ett astronomiskt objekt vi inte känner till idag. Det skulle öppna upp ett nytt forskningsfält och utmana vår förståelse av fysiken! säger Franz Kirsten.
Upptäckten publiceras i veckans nummer av Nature.