De kallas för stjärnfall, men det vi egentligen ser är små sandkorn eller mindre stenar som hettas upp högt uppe i atmosfären, något vi dödliga där nere på jorden uppfattar som ljusa streck över natthimlen.

Rymdgruset, så kallade meteorider, har ofta färdats i miljoner eller miljarder år innan de fångas upp av jordens gravitation när den passerar genom grusets bana under dess årliga färd runt solen.

Många, men inte alla, meteorsvärmar är alltså återkommande fenomen och starkaste av dem alla är Geminiderna som jorden passerar genom just nu. Den aktiva perioden varar 7–17 december, med ett maximum 12-14 december. Natten mot den 14 december anses av många förståsigpåare vara bäst för att se många stjärnfall. Rekordet ligger på runt 120–160 observerade meteorer per timme, även om 10–80 stjärnfall under en timme är mer normalt.

Namnet kommer av att svärmen tycks komma från stjärnbilden Tvillingarna, gemini på latin, även om de nästan kan beskådas var som helst på himlen.

Andra återkommande stjärnfallssvärmar är Perseiderna, Leoniderna och Lyriderna.