Webbläsaren stöds inte

SVT stödjer inte uppspelning i din webbläsare. Vi rekommenderar därför att du byter till en annan webbläsare.
Spela klippet för att se hur det kommer sig att en stor del av svenskarnas DNA kommer från en folkgrupp i Ukraina. Foto: Per Hansson/Torbjörn Johansson/SVT

Ny DNA-forskning visar att svenskar framför allt härstammar från Ukraina

Publicerad

När programledaren för dokumentärserien ”De första svenskarna” testade sitt DNA, visade det sig att hans arvsmassa i stort sett var identisk med den hos människor som bodde här för 4 500 år sedan. Och största delen av det här genetiska arvet kommer från – Ukraina.

I dokumentärserien ”De första svenskarna”, reser arkeologen Jonathan Lindström runt i Sverige i jakt på spåren av de första människorna som bosatte sig här.

Men hur mycket av de tidiga jägarna och bönderna finns kvar i oss som lever här idag?

Jonathan Lindströms genetiska arv går tillbaka till stenåldern. Foto: Per Hansson/Torbjörn Johansson/SVT

Jonathan Lindström lät testa hur mycket av hans eget DNA som går att spåra tillbaka till stenåldern.

Resultatet visar att han bär på spår av de första jägarna som flyttade in när istiden släppte sitt grepp om Skandinavien för 11 000 år sedan. En annan del av hans arvsmassa kommer från den tidigaste bondebefolkningen som invandrade 5 000 år senare.

– Arvet från jägarna skulle kunna visa sig i Jonathans ljusa ögon, och från bondebefolkningen kan han fått sin bleka hudfärg, säger Mattias Jakobsson, arkeogenetiker vid Uppsala universitet.

Det röda i diagrammet är spår av de första jägarna i Jonathans DNA och det gröna är arv från den tidigaste bondebefolkningen. Foto: Per Hansson/Torbjörn Johansson/SVT

Saknad pusselbit

Men det fattas fortfarande en stor bit av pusslet – den grå biten i mitten av diagrammet.

Mattias Jakobsson arbetar med att kartlägga de tidiga människornas arvsmassa, och han förklarar att det är ytterligare en jättelik migrationsvåg som har satt sitt avtryck i de flesta nordeuropéer i dag.

Mot slutet av stenåldern, för omkring 5000 år sedan, började det strömma in människor från stäppen i nuvarande Ukraina till Västeuropa.

Nybyggarna förflyttade sig med hjälp av tamhästar och vagnar – och deras framfart skulle skaka om den här delen av världen i grunden.

Utnyttjade pesten

– Det var unga män som var villiga att ta en risk, och vi tror att de har slagit sig samman i krigargrupper, säger Kristian Kristiansen, professor i arkeologi vid Göteborgs universitet.

Nykomlingarna är kända under det ryska namnet Yamnaya, som betyder grop och har med kulturens begravningsskick att göra. Stäppherdarna tog inte bara våldet till hjälp i kolonisationen av Europa. De utnyttjade samtidigt ett ännu effektivare vapen.

Pesten uppstod på stäppen och spreds av allt att döma västerut till de europeiska bönderna i samband med den stora Yamanya-invasionen.

– Jag vill jämföra den här migrationen med den europeiska kolonisationen av Amerika. Den underlättades också av dödliga sjukdomar som slog ut ursprungsbefolkningen, säger Kristian Kristiansen.

Bryggde öl

Så småningom dök Yamnayaherdarna också upp i Sverige.

Här talar man om stridsyxekulturen efter deras viktigaste statusföremål, en sorts båtformade rituella stenhammare.

Stridsyxemänniskorna förde med sig en massa nyheter. De talade ett nytt språk, urindoeuropeiska, som är föregångaren till den svenska vi talar idag. Och mycket tyder på att de tog med helt nya seder. Bland annat kom kunskapen om hur man brygger öl till Norden vid den här tiden.

Arv från stäppen

De äldsta stridsyxemänniskor vi känner till i Sverige upptäcktes i samband med ett rondellbygge vid Bergsvägen i Linköping på 1950-talet.

Genetikern Helena Malmström vid Uppsala universitet har undersökt DNA från de cirka 4 500 år gamla skeletten, och hon kan se att de har blandats lite med de gamla befolkningarna, men att merparten av deras arvsmassa kommer från stäppherdarna som utvandrade från Ukraina några hundra år tidigare:  

Det här är ett diagram över DNA från människorna i Bergsgraven. Arvet från Yamnaya, den blå delen, dominerar helt. Foto: Per Hansson/Torbjörn Johansson/SVT

– Vi ser att de har en del i sitt arv som härstammar från de här tidiga jägar- och bondegrupperna, men en stor del av deras genetik, den blå delen, är den här Yamnayakomponenten, säger hon.

Och det här förklarar den saknade pusselbiten i Jonathan Lindströms DNA. Människorna som vällde in i Europa på stenåldern dominerarar fortfarande hans arvsmassa efter 5 000 år.

Jonathan Lindströms genetiska profil består av samma huvudkomponenter som människorna i Bergsgraven, och i stort sett i samma proportioner. Foto: Per Hansson/Torbjörn Johansson/SVT

– Det är klart att jag blir överraskad av hur mycket stenålder jag är, säger Jonathan Lindström.

Alla nordeuropéers bakgrund

Och det är inte bara Jonathan Lindström som ser nästan exakt likadan ut som stridsyxemänniskorna. Samma mönster ser man hos nästan alla nordeuropéer i dag.

– Alla människor som har sina rötter här uppe är ganska lika, säger Helena Malmström.

Det betyder att Yamnayaherdarna inte bara har lämnat ett nytt språk och nya sedvänjor efter sig. De gör sig fortfarande påminda i många nordeuropéers biologi.

– De här stäppnomaderna utvecklar en mutation för längd. Det vi också har från stäppen är gener för laktostolerans, alltså att vi kan konsumera mjölk, säger Kristian Kristiansen.

Förstå samhällena

Jonathan Lindström själv tycker inte att det är det biologiska arvet från stenåldern i oss nutidsmänniskor som är det allra viktigaste med den moderna DNA-tekniken.

– Det som är intressant är hur gammalt DNA kan hjälpa oss arkeologer att följa mänskliga migrationer för tusentals år sedan, och förstå hur samhällena fungerade på den tiden, säger han.

Du kan se mer om det här i dokumentärserien De första svenskarna på SVT Play.

Lokal. Lättanvänd. Opartisk. Ladda ner appen nu!

Hämta SVT Nyheter i App StoreLadda ned SVT Nyheter på Google Play

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer