Foto: Scanpix

Ny metod kan utrota malaria

Uppdaterad
Publicerad

I Afrika finns de flesta av de 220 miljoner som varje år drabbas av malaria. Forskare från Karolinska institutet försöker nu utrota sjukdomen med hjälp av massmedicinering.

Akira Kaneko är professor i global hälsa vid Karolinska institutet och under veckan åker han och hans grupp till Victoriasjön i Kenya för sin största utmaning hittills.

Gruppen ska utrota malaria på en svårt drabbad ö, där över 70 procent av alla skolbarn är smittade. Därför behöver man nu sätta in specialåtgärder, enligt Akira Kaneko.

 –I vissa delar av Kenya runt Victoriasjön är förekomsten av malaria hög och där behöver man sätta in mer speciella metoder.

Lyckats förr

Att utrota malaria kan låta som en utopi, men Kaneko har lyckats med uppdraget tidigare.

För tjugo år sedan påbörjade han arbetet med att först utrota och sedan övervaka så att malarian inte återvände till ön Aneityum i ögruppen Vanuatu i Stilla havet.

Där är malariaförekomsten relativt låg och instabil, dessutom är ön geografiskt väl avgränsad från öarna runt omkring.

Kanekogruppen lyckades involvera öns hela befolkning i arbetet. Alla, även de som själva inte var smittade eller sjuka, tog malariamedicin en gång i veckan under nio veckor.

Dessutom användes myggnät med bekämpningsmedel, och fiskar planterades in i vatten där det fanns gott om mygglarver.

Lokalt engagemang

Tanken är att om alla människor på en plats är malariaparasitfria har myggorna där ingen smitta att föra vidare. Då dör sjukdomen ut.

Så småningom kunde man konstatera att malariaförekomsten var noll, då vidtog det riktigt tunga arbetet – att hålla parasiten borta. Det skedde genom att man införde noggrann bevakning, där alla nya besökare på ön testades.

Lokala testare anställdes, och genom åren har engagemanget hos befolkningen hållits uppe. Bara en gång på 20 år har sjukdomen kommit tillbaka, men då utrotades den återigen genom medicinering av utvalda åldersgrupper.

Lång historia

Men Afrika blir svårare. Av de 220 miljoner som drabbas av sjukdomen varje år finns de flesta fall här, och av de 660 000 som beräknas dö varje år av sjukdomen är de flesta barn och gravida i Afrika.

Dessutom har sjukdomen en lång historia i Afrika. Det var här som myggor med malariaparsiten följde med när människan vandrade ut ur Afrika för 150 000 år sen.

Människan och malariamyggan erövrade världen och nådde sist till de mest perifera platserna.

Akira Kanekos förra forskningsö ligger i malarians utkant. Varianten av parasiten som finns där är heller inte lika allvarlig som Plasmodium falciparium, som är vanlig i Afrika.

Massmedicinering

När Kaneko nu inleder ett nytt projekt vid Victoriasjön är han betydligt närmare sjukdomens hjärta och står inför flera nya utmaningar.

Den största handlar om att verkligen motivera hela befolkningen att vara med, och genom att genomföra massmedicinering, enligt Akira Kaneko.

–Eftersom det här inte finns ett välfungerande sjukvårdssystem förstår befolkningen inte syftet med malariakontroll. Därför vill vi  göra ett intensivt försök att utrota malarian, vilket bara fungerar genom massmedicinering.

Att genom massmedicinering och lokala åtgärder och engagemang försöka hindra malariasmitta är inget nytt. Redan 1955 införde WHO ett utrotningsprogram, men man lyckades aldrig till fullo komma åt sjukdomen den vägen.

Visserligen försvann sjukdomen i vissa länder, men projekten misslyckades i många andra, och 20 år senare började man i stället fokusera på andra sätt att hantera smittan.

Viktigt redskap

Men Kaneko är övertygad om att det här är ett effektivt arbetssätt, särskilt på geografiskt avgränsade platser. Han menar att exemplet från Aneityum kan tjäna som en förebild för andra öar och kanske i förlängningen även i inlandet.

–Jag tror att kampen mot malaria genom massmedicinering är ett viktigt redskap i malariabekäpningen, säger Akira Kaneko.

Fakta

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.