Med en storlek på över 64 kvadratmeter har nykomlingen blivit ett av de ljusstarkaste föremålen på natthimlen. I perioder lyser den starkare än 99 procent av alla stjärnor vi kan se, enligt studien som publicerats i tidskriften Nature.
– Satelliterna som vi bygger kan bli väldigt stora och samtidigt skjuter vi upp allt fler, säger Linn Boldt-Christmas, astrofysiker vid Uppsala universitet.
Studien bygger på observationer från flera olika markbaserade teleskop runt om i världen. Den visar att satelliten lyser hundra gånger starkare än de rekommendationer som tagits fram av den internationella astronomiska unionen.
Problem för astronomer
Linn Boldt-Christmas studerar exoplaneter, alltså planeter utanför vårt solsystem, med hjälp av markbaserade teleskop. Eftersom exoplaneterna är väldigt ljussvaga kan satelliter försämra observationerna.
– Det gäller särskilt de satelliter som ligger på relativt låga höjder och rör sig nära jorden. I värsta fall kan det här totalt förstöra hur vi tar våra observationer inom en relativt snar framtid, säger hon.
Lagstiftningen halkar efter
Enligt studien saknas lagstiftning som tar hänsyn till hur satelliter påverkar miljön i rymden och på jorden. Samtidigt utvecklas rymdindustrin snabbt. Därför har vi sett en stor ökning av antalet satelliter som skjuts upp, berättar Linn Boldt-Christmas.
– Det är väldigt akut att vi börjar skriva lagar som reglerar satelliter så att vi kan fortsätta att stjärnskåda i många generationer till.
Markbaserade teleskop och rymdteleskop
Teleskop kan vara placerade på jorden eller i rymden. Markbaserade teleskop kan byggas större och mer avancerade, och är bättre på att upptäcka ljussvagare och mer avlägsna föremål. Rymdteleskop kan ta bilder i rymden utan att störas av ljus från bland annat satelliter och kan observera strålningstyper som inte går att se med markbaserade teleskop.
