Vintergatan, vårt hörn avuniversum, är gigantisk. Den innehåller flera hundra miljarderstjärnor. Solen är liten och oansenlig och ligger långt ut.

Det haralltid varit svårt att se galaxens centrum eftersom det döljs avenorma stoftmoln. Men astronomernas utrustning blir hela tidenbättre, och nu visar ny forskning att Vintergatans mitt innehållerett tidigare okänt område fullt av unga, variabla stjärnor.

Speciell sorts stjärnor

Detidigare teorierna sa att centrum borde innehålla bara gamlastjärnor.

Forskarna som kommer från flera länder har arbetat vidEuropeiska Sydobservatoriet ESO i Paranál, Chile. Mätningarnapågick under åren 2010-2014 och man analyserade ljuset från enväldigt speciell sorts stjärnor, så kallade cepheider.

De här har denegenheten att de utvidgar sig och drar ihop sig med jämnamellanrum, och medan de gör det så förändras förstås ljusstyrkanmätbart. Förändringen kan ske på några dagar eller några månader.

1908 upptäckte den amerikanska astronomen Henrietta Swan Leavittatt ljusare cepheider tar längre tid på sig att ändra ljusstyrka äncepheider som avger svagare ljus. Därför är cepheider en bramåttstock när man försöker mäta avstånd i universum.

Tunn skiva av unga stjärnor

Nu riktadeforskarna in sig på en grupp cepheider i Vintergatans mitt – iinfrarött ljus för att tränga igenom stoftmolnen – och fann attstjärnorna var mycket yngre än man trott. Mindre än 100 miljoner årgamla, kanske så lite som 25 miljoner år. I ett område där mantidigare trott att det bara fanns gamla stjärnor som var miljarderår gamla.

Och när man kartlade dem fann man också en tunn skiva avunga stjärnor tvärs igenom galaxens centrala ”bula”. En skiva maninte sett förr, eftersom den döljs bakom tjocka stoftmoln.

– Man hartrott att galaxens centrum bara hade gammalt innehåll med myckettunga grundämnen. Ingen trodde att de här unga stjärnorna fannsdär, säger astronomiprofessor Sofia Feltzing vid Lunds universitet.

Hon beskriver Vintergatans centrum som en stav, snarare än en sfär.Mitt i staven finns ett svart hål och en skiva med unga stjärnorrör sig sig runt detta. Jämfört med många andra galaxer ärVintergatan tämligen medelmåttig, säger hon. Även det svarta håletär medelmåttigt.

Ändrar bilden av vår galax

– Den här upptäckten av ett helt nytt område ärlite som att om man bara ser svarta får så vet man inte att detfinns vita också. Eller att någon i antikens Grekland tappade enkruka, och när vi plockar bland bitarna finner vi en där det står ”olja”, och då vet vi att de hade olja i sina krukor, säger SofiaFeltzing.

Men för astronomerna blir det här en i en rad upptäckterpå senare år som ändrar vår bild av galaxen vi bor i. Utvecklingenär mer komplex än man trott, och den pågår fortfarande.

– Hur kandet finnas så många dynamiska fenomen inne i de centrala delarna?Det är något att tugga på för den som till exempel ska försöka simulerautvecklingen, säger hon.

Den pågående kartläggningen av Vintergatankallas VVV och syftar till att skapa en katalog med ungefär enmiljard källor plus en miljon objekt som varierar i ljusstyrka.

Närkatalogen är klar ska man skapa en tredimensionell karta överVintergatans mitt.

Studien publiceras i tidskriften Astrophysical Journal Letters.