Ovanför Plutos yta ligger flera lager av dis. Foto: Gladstone / ScienceVisa alla (2)
Visa alla (2)

Pluto fortsätter att överraska

Publicerad

Nyanalyserade bilder från Pluto visar en dvärgplanet med väldigt varierande landskap. Bilderna hjälper forskare att förstå hur vårt solsystem och våra planeter har utvecklats.

I juli 2015 flög Nasas rymdsond New Horizon förbi Pluto och dokumenterade ena sidan av dvärgplaneten och dess fem månar. Rymdsonden håller fortfarande långsamt på att ladda ner data och bilder till jorden från 4,8 miljarder kilometers avstånd. Men redan nu har en del av det nerladdade materialet resulterat i fem nya studier.

Bland de intressantaste fynden är den variation av landskap som finns på dvärgplaneten. Landskapet går att dela in i olika områden; slätter, bergsområden, kratrar, dalområden och ojämna områden med kratrar. Bland de mest gåtfulla sevärdheterna är de kilometerhöga iskullarna som ser ut som vulkaner.

– Personligen är jag fascinerad av studierna av Plutos yta som visar ett så otroligt mycket mer varierat landskap än vad jag hade förväntat mig innan New Horizon, säger Maria Sundin från Göteborgs universitet som forskar om rymden.

Ung planetyta

Det är till stor del is som format om landskapet på Pluto. Isen där har olika beståndsdelar som kväve, kolmonoxid, metan eller endast fruset vatten. Isen är väldigt flyktig och mobil.

I en av studierna hittade forskarna bevis på kontinentalplattrörelser, glaciärflöden och rörelser av stora isvattenblock. De fann även att ytan ständigt omformats av erosion vilket tyder på aktiva landsformningsprocesser under de senaste 100 miljoner åren, vilket är en väldigt kort tid på en astronomisk skala.

På den största månen Charon har inga liknande processer varit aktiva under den tidsperioden vilket tyder på att dess yta är äldre än Plutos.

Dis och kyla

Forskarna kom fram till att den övre atmosfären på Pluto är kallare och mer kompakt än de tidigare trott. Upptill 200 kilometers höjd i atmosfären är den täckt av en blåaktig tunn dimma. Temperaturen vid ytan ligger runt minus 200 grader Celsius.

Små månar

Rymdsonden dokumenterade även Plutos fyra dvärgmånar: Styx, Nix, Kerberos och Hydra som är betydlig mindre än Charon. De två minsta månarna Styx och Kerberos har endast en diameter på 10 kilometer.

Forskarna fann att de fyra månarna roterar väldigt snabbt runt Pluto men osynkroniserat. De har klara ytor eftersom de reflekterar mellan 50 till 90 procent av allt solljus.

Forskarna undersökte månarna för att försöka förstå Plutos historia. Det verkar som att hela systemet uppstod för 4-4,5 miljarder år sedan i en stor kollision. Först uppstod två klumpar som var Pluto och Charon och när dessa klumpar rörde sig från varandra uppstod de små månarna.

Lyckat projekt

Maria Sundin tror att forskningen om de yttre delarna av vårt solsystem kommer att öka, och även incitament att skicka sonder så långt ut eftersom det ger oss viktiga ledtrådar i frågan om hur solsystemet har utvecklats. Även allmänhetens intresse har ökat med de nya bilderna från Pluto.

– I närmare 20 år har jag undervisat om planetsystemet, och när man kommer till Pluto har jag bara kunnat visa en gråvit, diffus fläck fram till sommaren 2015 då de första bilderna från Pluto nådde jorden. Kontrasten mot de bilder vi har nu är enorm, säger Sundin.

De fem studierna publiceras i veckans nummer av tidskriften Science.

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer