Geoengineering är i stort sätt två ideér. Att minska inkommande solstrålning och att minska mängden växthusgaser i atmosfären.
Ofta med rätt spektakulära metoder som att spruta svaveldioxid i atmosfären, eller att fånga upp koldioxid med stora maskiner och under högt tryck lagra den i marken igen.
Har tagit större plats i klimatpolitiken
Länge sågs teknikerna mest som science fiction inom forskarvärlden. Första gången IPCC nämnde det var i en mening 2013, i slutet på ett kapitel.
Men i 1,5-gradersrapporten 2018 hade de klimatmanipulerande teknikerna fått betydligt större plats.
En del av lösningen
Framför allt är det BECCS som finns med i tre av fyra möjliga framtidsscenarier för hur vi ska nå 1,5 gradersmålen.
Tekniken går ut på att man odlar biomassa, det vill säga träd och andra växter som binder stora mängder koldioxid. Sedan bränner man dem för energiutvinning och samlar in och begraver koldioxidutsläppen i marken.
Tekniken finns inte än
Problemet med BECCS är att man skulle behöva en lika stor yta som Indien, för att odla den mängd biomassa som IPCC räknat med. Mark som kan behövas för att producera mat åt en växande befolkning.
Dessutom är koldioxidlagring än så länge väldigt energiintensivt och blir koldioxidneutralt först när den drivs av en förnybar energi.
Naturvetenskapen som räddare
En av förklaringarna till geoengineeringens intåg i världspolitiken är enligt statsvetaren Ina Möllers nya avhandling, att det finns en ökad tro bland såväl forskare som politiker på att naturvetenskapen ska rädda oss eftersom politiska försök inte visat sig leda någonvart.
— IPCC ger geoengineering legitimitet genom att ha med dem som lösningar i flera framtidsscenarier, trots att få av teknikerna är ordentligt utforskade, säger hon.
Risken är enligt henne att man försöker lösa ett globalt problem med en global modell, som verkar enklare på datorn än i verkligheten.
SVT Vetenskap frågade Markku Rummukainen, Sveriges representant i FN:s klimatpanel IPCC, hur kommer det sig att IPCC har med geoengineering i sina beräkningar.
”Finns osäkerheter och risker”
— Går det för långsamt framåt, då kan någon typ av geoengineering behövas som komplement, säger Markku Rummukainen. Men bland utvecklingsvägarna finns även scenarier som inte kräver storskalig geoengineering.
— I klimatpanelens genomgångar ses geoengineering inte som en ersättning till utsläppsminskningar och man är väldigt tydlig att det finns osäkerheter, kunskapsbrister och risker. Samtidigt finns geoengineering i forskningen så det är en del i kunskapsläget.
— Det finns olika saker som kan vara geoengineering, allt från skogsplanteringar som är tekniskt sett möjligt i viss omfattning. Eller att använda bioenergi med koldioxid-avskiljning och lagring (BECCS). Den tekniken finns men frågan är om det går att skala upp i den omfattningen som skulle behövas, samt om det finns tillgång till mark, säger Markuu Rummukainen.
Ina Möllers avhandling från Lunds universitet finns här.
