Kalhyggena var helt rena och sträckte sig mot horisonten, berättar skogshistorikern Lars Östlund. Foto: Ivan Blanco/SVT Arkiv

Så blev Sverige ett land med kalhyggen

Uppdaterad
Publicerad

Kalhyggesbruk är det dominerande sättet att bruka skogen i Sverige i dag men så har det inte alltid sett ut.

–  Det fanns en ideologisk sida att vi skulle göra skogarna produktiva och leverera virke till industrin. Vi skulle ta bort gammalt “krafs” som fanns i skogarna, säger Lars Östlund, professor i skogshistoria vid SLU i Umeå. 

På 1800-talet innan skogsbruket hade tagit fart på allvar i Sverige var våra skogar fortfarande väldigt orörda.  

–  Det var landskapstäckande naturskogar som karaktäriserades av att de var flerskiftade – olika träd huller om buller i olika storlekar. Vi kunde ha träd som var 400 till 600 år gamla som var kvar sedan medeltiden, säger Lars Östlund.

Klimatkrisen

Industrialiseringen ökar behov av trä 

Men under industrialiseringen i slutet av 1800-talet skapades ett stort behov av träråvara i Europa. Skogsbolagen gav sig då in i de norrländska naturskogarna och avverkade de grövsta träden.  

–  De plockade russinen ur kakan helt enkelt, säger Lars Östlund.   

Kvar blev skogar som var glesare och yngre. Många uppfattade den skogen som oduglig och det fanns en övertygelse om att vi hade skapat dåliga skogar.  

–  Det fanns en ideologisk sida att nu ska vi restaurera skogarna, göra dem produktiva och leverera virke till industrin. Viktigaste åtgärd då var att kalhugga stora områden – vi skulle ta bort gammalt “krafs” som fanns i skogarna.  

“Ville bli av med gammal lort” 

Efter andra världskriget var det högkonjunktur och samhället genomsyrades av en framtidstro.  

– Jag tror att det hängde samman med modernisering i samhället i stort att vi ville bli av med lort och vi började riva gamla byggnader. Det ska bli nytt och modernt, vilket även spiller över på skogsbruket.  

Under 1960-talet och fram till 1980-talet började stora kalhyggen att tas upp.  

– Allt togs bort; lövträd och döda träd. Kalhyggena var helt rena och sträckte sig mot horisonten. Och sedan började man om från början. Man markberedde och planterade en skog som var likåldrig och likartad.  

Plogade hyggen med diken 

Under den här tiden användes hyggesplogning som är förbjudet i dag.  

– Man plogade helt enkelt hyggena. Det var förfärligt att se. Vi gick i djupa gravar där man inte kunde se de som gick på den andra sidan. Man ville att skogen skulle bli ordnad och jordbruksartad – stora fält med träd på.  

På 1970-talet föds tanken att lövträd bör bekämpas för att ge större utrymme åt den värdefulla tallen och granen. Nu börjar stora områden att flygbesprutas med växtbekämpningsmedlet hormorslyr. Det är ett tillväxthormon som gör att växter växer ihjäl sig och kemikalien kan orsaka fosterskador och cancer hos människor. 

– Man blir av med löv, men barr klarar sig. Det var väldigt effektivt och billigare än att gå ut och röja manuellt.  

Protester ledde till förbud 

I byarna i närheten av flygbesprutningen började lokalbefolkningen att protestera.  

– Folk blev väldigt upprörda när de såg hur flyg sprutade gift på deras bärmarker och där de jagade och fiskade. Folk gick samman i byn och blockerade flygfält och stoppade leveranser med bränsle.  

Kritiken spred sig sedermera till Stockholm där folk protesterade utanför riksdagshuset i Stockholm. Protesterna ledde till slut till ett förbud mot hormoslyr i skogsbruket 1977. Men vid det här laget var effekten av kalhyggesbruk enormt på skogslandskapet.  

– De skogarna som förvunnit hade ofta höga naturvärden. Jag har tänkt att om man låtit de skogarna vara kvar hade vi haft mindre naturvårdsproblem i dag, säger Lars Östlund, professor i skogshistoria vid SLU i Umeå. 

Se hela Vetenskapens världs serie ”Slaget om skogen” i sju delar på SVTPlay.

Missa inget om klimatet! Få SVT:s nyhetsbrev i din inkorg varje vecka.

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.

Klimatkrisen

Mer i ämnet