– När jag pratar med någon så ligger alltid ett problem i bakhuvudet och vilar. När det blir tyst kan hjärnan gå tillbaka till det problemet, berättar Roger Penrose som är en av årets Nobelpristagare i fysik.

Och just så gick det till en dag i början av 1960-talet. Det var då Roger Penrose kom på den matematiska lösningen till hur rummet kan försvinna och tiden stanna inuti ett svart hål. Det är ett tillstånd som kallas singularitet.

Albert Einstein

Svarta hål är en konsekvens av Albert Einsteins allmänna relativitetsteori från 1915. Den visar att gravitationen från en himlakropp kröker rummet och tiden. Teorin förutsäger att ett extremt tungt objekt skulle kunna kröka rummet så mycket att tid och rum helt och hållet slits sönder – och bilda ett svart hål.

Men på fem decennier efter det var det ingen som matematiskt lyckades ta sig an dom svarta hålens gåta – förrän Roger Penrose tog sig en promenad med en kollega i London under första halvan av 1960-talet.

Spela klippet ovan och se Roger Penrose själv berätta hur det gick till.

Se mer i Vetenskapens värld i SVTplay. Om Nobel 2020: Gensaxar, virus och svarta hål.