– Man ska inte glömma risker och det som är skadligt, men man behöver inte bara fokusera på det. Det säger Eva Vingård, professor i arbets- och miljömedicin vid Uppsala universitet, som lett arbetet med den nya svenska kunskapssammanställningen om psykisk ohälsa, arbetsliv och sjukfrånvaro.

Inom hennes forskningsfält har risker och elände länge dominerat diskussionerna. Och rapporten redogör naturligtvis även för dessa: psykiskt ansträngande arbete, höga krav och låg kontroll, obalans mellan ansträngning och belöning, och rollkonflikter på arbetsplatsen har ett vetenskapligt samband med psykisk ohälsa och sjukskrivningar.

Stödjande chef

Men de senaste åren har forskarna också börjat titta på problemen från andra hållet: vad blir vi friska av? Vad på en arbetsplats får oss att må bra?

– Ledarskapet betyder väldigt mycket. Det är viktigt när man anställer en chef att man anställer rätt person, säger Eva Vingård.

Hon upplever att forskarna blir mer lyssnade på när de lyfter fram vad som stödjer psykisk hälsa på jobbet, snarare än vad som stjälper den.

– Det får människor att reflektera kring sin egen arbetsplats på ett konstruktivt sätt. Eländesbeskrivningarna leder i stället ofta till en polarisering mellan arbetstagare och arbetsgivare, med mycket gnäll. Det är viktigt att man på en arbetsplats också blir medveten om vad man är bra på och stärker det, säger Eva Vingård.

Kan inte förbjuda dåliga chefer

– Vårt gamla arbetsmiljötänk gick ut på att eliminera sådant som var skadligt. Till exempel: buller är skadligt, alltså ska vi eliminera bullret. Asbest är farligt, så vi förbjuder asbest. Men det går inte att förbjuda dålig kommunikation eller dåliga chefer. Så när det gäller psykisk ohälsa måste vi delvis jobba på ett annat sätt, säger hon.

I rapporten listar forskarna ett antal ”friskfaktorer”, som har en förebyggande och främjande effekt på den psykiska hälsan och välbefinnandet bland de som jobbar: kontroll i arbetet, balans mellan arbete och fritid, balans mellan arbetsinsats och belöning, tydliga mål och anställningstrygghet. Men överst på listan kommer ändå chefen. Ett ”gott ledarskap” (rättvist, stödjande, inkluderande) anses avgörande. Så vad utmärker den goda chefen?

– Det finns två typer av chefer, säger Per Lindberg, lektor i arbetshälsovetenskap vid Högskolan i Gävle, som också medverkat till rapporten.

– En som styr och ställer och pekar med hela handen och vill glänsa själv. Den smarta chefen lyfter i stället fram sina medarbetare och ser till att de kan jobba bra och göra goda prestationer. Då kommer den chefen indirekt att lysa. Men det är inte alla chefer som insett att det är det som är ledarskap, säger Per Lindberg.

– En stödjande chef säger till exempel på personalträffen: ”Per kom med en idé här som jag tyckte var mycket intressant. Vad tycker ni?” Det är ett sätt att lyfta en medarbetare och få den att känna: ”Åh, jag kunde bidra, jag duger något till!”

Sätta gränser

Men en god chef måste också hjälpa sina medarbetare att sätta gränser.

– Bland dem som får utmattningssyndrom kan man se att det inte riktigt funnits någon som satt gränser. Jobbet kan alltid bli lite bättre. Man kan alltid fortsätta jobba, man är aldrig klar. Det är viktigt att få känna när ens jobb är tillräckligt bra, så att man kan gå vidare till nästa uppgift.

– Även om det inte är lika utforskat som ohälsans område, finns det glädjande nog ändå en hel del kunskap om vad som är hälsofrämjande på jobbet, säger Per Lindberg.