Isbjörnen klarar det hårda klimatet i Arktis tack vare stora fettreserver; hälften av isbjörnens vikt består av fett som den får i sig främst från att äta säl. Men hur isbjörnen lyckas klara av sina höga fettvärden, som hade tagit kål på vilken människa som helst, har länge varit ett mysterium.

Nu har ett internationellt forskarlag jämfört arvsmassan hos isbjörn och brunbjörn och kommit fram till att det bland annat har att göra med en unik förmåga hos isbjörnen att transportera stora mängder kolesterol från blodet ut i kroppen.

– Man kan se det som ett bra sätt att utnyttja det som de sätter i sig, säger Love Dalén, genetiker vid Naturhistoriska riksmuseet och en av forskarna bakom studien.

Inspirerar till läkemedel

En mutation i den så kallade APOB-genen, som även finns hos människan, har enligt analyserna uppstått tidigt hos isbjörnen.

APOB-genen hos isbjörnen producerar ett visst protein som flyttar kolesterolet från blodet till cellerna. Den här kunskapen kan förhoppningsvis även hjälpa oss människor att bli av med för mycket fett i blodet enligt Love Dalén:

– Först måste man verkligen belägga att detta protein gör detta, och det återstår en hel del jobb att göra, men på sikt är det tänkbart att man med denna kunskap kan utveckla nya läkemedel som kan få ner vårat eget kolesterol, säger han.

Starkt isbjörnshjärta

Vidare upptäckte forskarna att isbjörnen också har gener som kodar för ett unikt hjärt-kärlsystem. Bland annat ett hjärta med extra starka muskelfibrer:

– Isbjörnar är väldigt explosiva, de kan springa fort och simma snabbt, vilket säkert kan kräva ett mer kraftfullt hjärta än vad brunbjörnen har, säger Love Dalén.

Mycket ung art

När forskarna analyserade arvsmassan hos 79 isbjörnar och tio brunbjörnar upptäckte de även att arterna skiljde sig åt för omkring 400 000 år sedan. Det är långt senare än vad man tidigare trott.

Tidigare har man uppskattat att isbjörnen skiljde sig från brunbjörnen för flera miljoner år sen.

Om de nya analyserna stämmer innebär det att isbjörnen är en av de allra yngsta däggdjursarter vi känner till idag.

Värme fick björnen norrut

Det finns flera teorier om hur isbjörnen egentligen hamnade på Arktis, men enligt Love Dalén skedde det under varmare perioder när brunbjörnar kunde vandra norröver utan att stoppas av kylan.

När det sedan blev kallt och isen kom var det många björnar som inte lyckades ta sig tillbaka söderut.

Då uppstod ett kraftingt selektionstryck som mycket snabbt gjorde brunbjörnen till isbjörn. Den fick bland annat vit päls, simhud mellan tårna och, som vi numera vet, en unik förmåga att ta till vara på fettet i blodet.

Enligt de nya analyserna skedde alltså dessa förändringar för omkring 400 000 år sen:

– Det sammanfaller mycket riktigt med en av de längsta värmeperioderna som varit under de senaste 2,5 miljoner åren, säger Love Dalén.

Studien “Population Genomics Reveal Recent Speciation and Rapid Evolutionary Adaptation in Polar Bears” publiceras i tidskriften Cell.