Forskarna har velat ta reda på vad som gör att en del fäder lägger mer tid på att ta hand om sina barn än andra.

– Det området har inte studerats så mycket och vår forskning är ett försök att fylla i luckorna. Pappans omvårdnad är viktig, eftersom barn med engagerade fäder utvecklas bättre, säger James Rilling, docent i antropologi vid Emory University i Atlanta.

Hans forskargrupp har utgått från den så kallade livshistorieteorin, som är en gren inom evolutionsteorin. Enligt teorin satsar djur resurserna på antingen reproduktion eller att ta hand om sin avkomma. När de lägger mer tid på att para sig får de mindre tid för föräldraskap och vice versa.

Kompromiss mellan reproduktion och omsorg

Tidigare studier har visat att testosteronhalten hos män minskar med faderskap och att en minskad nivå har ett samband med pappans engagemang i barnet. En hög testosteronhalt har ett samband med ökad ansträngning att fortplanta sig, vilket, enligt livshistorieteorin, tar tid från att ägna sig åt barnet. Testiklarna producerar testosteron, men storleken har ett större samband med spermiernas antal och kvalitet.

– I djurriket har hanar som parar sig mer frekvent större testiklar. Vi tycker därför att det, tillsammans med testosteron, är ett mått på satsningen på att para sig, säger James Rilling.

Barnets ansikte

I studien fick 70 män med barn mellan ett och två år svara på frågor om hur engagerade de är i den dagliga omsorgen om sina barn. Mamman till barnet fick svara på samma frågor. Männen fick även titta på bilder av sitt eget barn, okända barn och okända vuxna med olika ansiktsuttryck samtidigt som aktiviteten i hjärnan mättes. Deras testosteronhalt och testikelvolymen mättes också.

Små testiklar – starkare reaktion

Studien visade att testosteronhalt och testikelstorlek hade ett samband med mannens direkta omhändertagande av barnet. Ju större testiklar och högre testosteronhalt desto mindre tid la männen i studien på att ta hand om sina barn. Forskarna hittade också ett samband mellan testikelstorlek och aktivitet i den del av hjärnan som är kopplad till omsorg. Män med mindre testiklar reagerade starkare på bilder av sina egna barn.

­– Vi har hittat stöd för vår hypotes, men vi vet inte vad som är orsak och verkan. Vi antar att män med små testiklar är mer motiverade att engagera sig. Men det skulle kunna vara så att när de engagerar sig mer krymper testiklarna, säger James Rilling.

Alla kan lära sig

Han tycker att det mest intressanta med studien är att de har beskrivit ett sätt som hjärnorna hos män med små testiklar skiljer sig från dem med stora och att olikheterna bidrar till skillnader i hur de beter sig som föräldrar.

– Jag tror att slutsatserna från den här studien kan hjälpa oss att bättre förstå att det finns en variation bland män och att del är mer naturligt lagda mot omvårdnad än andra. Jag tror dock att alla män kan lära sig att bli omhändertagande, men att det är en större utmaning för vissa, säger James Rilling.

Studien har bara tittat på den direkta omvårdnaden om barnet och inte på till exempel hur mycket tid man lägger på att försörja familjen. Det finns givetvis också andra faktorer som spelar in i hur engagerade pappor är, till exempel kulturella skillnader, egna förväntningar och möjlighet till pappaledighet.

Studien publiceras i Proceedings of the National Academy of Sciences (PNAS).