I september 2017 störtdök rymdsonden Cassini rakt ner i Saturnus. Det var slutet på en nästan 20 år lång resa. Cassinis sista uppdrag var att flyga in i Saturnus ringar för att ta närbilder av de små månar som ligger mellan ringarna. Forskarna ville ta reda på hur månarna har bildats.
– Huvudresultatet är att månarna har bildats av material från ringarna, säger Thomas Ronnet som är astronom vid Lunds universitet.
Volangkjol
Ett bevis för det är att de tre innersta månarna, Pan, Daphnis och Atlas har samlat på sig mycket material från ringarna längs sin ekvator. Pan, som ligger närmast Saturnus av de fem undersökta månarna, ser ut att ha en volangkjol, medan Atlas mer liknar ett flygande tefat än en rund måne.
Cassinis mätningar visar också att månarnas färg överensstämmer med färgen på ringarna som ligger bredvid. Färgerna går inte att se med blotta ögat eftersom de är uppfångade med instrument som mäter infrarött- och ultraviolett ljus.
– Ju djupare in i ringsystemet månarna ligger desto mer rödaktiga är de i färgen. Man tror att färgen kommer från järn och organiska ämnen i ringarna, säger Thomas Ronnet.
Lyser i blått
Epimetheus som ligger strax utanför den stora synliga ringen är mer blåaktig i färgen. Bonnie Buratti, som är huvudförfattare i studien som publiceras i veckans Science, har kunnat visa att det är ispartiklar på Epimetheus yta som får den att lysa i ett blått sken.
Isen kommer från den närbelägna ismånen Enceladus. Det är en geologiskt aktiv måne som istället för lava kastar ut mängder av vattenånga i rymden.
Saturnus månar och ringar
Saturnus har 62 månar, nio av dem har ännu inte officiellt erkänts.
Den största månen är Titan, en gul måne där det finns hav av flytande metan.
Den mest spektakulära månen är Enceladus som är täckt av is. Den läcker ut vattenånga vid polerna.
Saturnus ringar består av ispartiklar och grus täckta av damm. De sträcker sig 282 000 km bortanför planeten, och har en tjocklek på bara 10 meter.
Alla de stora månarna ligger utanför ringarna.
Källa: Nasa