Det säger Annika Linde, statsepidemiolog när SVT ringer upp henne idag.

H5N1-virus som kan smitta människor emellan med fågelinfluensa har tagits fram på Erasmus-laboratoriet i Amsterdam i Nederländerna.

Försöken har pekat ut en genetisk förändring, som gör det möjligt för viruset att fästa i de övre luftvägarna på illrar. Det innebär att viruset också kan angripa människornas övre luftvägar och därmed kan smitta andra människor med fågelinfluensa.

När resultaten redovisades vid ett möte i september var det inte så många som reagerade. Nu vänder sig forskarna till de topprankade vetenskapliga tidskrifterna Science, Nature och PNAS med sina resultat, vilket har fått amerikanska vetenskapsmyndigheter att reagera.

”Vi skulle gjort likadant”

Man har vädjat till tidskrifterna att inte publicera artiklarna i sin helhet, dvs inte så ingående att försöken ska kunna upprepas. Anledningen är att kunskapen kan göra viruset till ett biologiskt terrorvapen.

Statsepidemiolog Annika Linde vid Smittskyddsinstitutet konstaterar att hon i ett liknande läge också skulle vädja till media att inte detaljerat beskriva resultaten.

– Det går inte att stoppa en publicering givetvis, tryckfrihetsförordningen styr, om det inte handlar om rikets säkerhet. Då kan man möjligen tänka sig att säkerhetspolisen kan ingripa, säger hon.

Att man i Holland gjort bedömningen att nyttan är större än risken verkar också rimligt, säger Annika Linde. Resultaten visar att fågelinfluensaviruset kan mutera så att det smittar mellan människor.

Skulle det kunna ske på riktigt?

Anledningen att punktmarkera den farliga mutationen är att få fram antivirala medel och vacciner mot fågelinfluensa.

Hittills har man inte sett några exempel på att fågelinfluensan spontant har muterat och blivit smittbärande mellan människor, men laboratorieresultaten är en varningssignal att man måste vara mycket observant.

En fråga man kan ställa är om den påvisade mutationen är en ren laboratorieprodukt.

Farhågan att H5N1 i sin människosmittande form kan anses vara ett potentiellt terrorvapen är Annika Linde tveksam till.

– En virusepidemi går inte att rikta mot en speciell grupp, dess natur är att den sprider sig. Det är ett självmordsmedel om man inte skaffat sin egen grupp ett fungerande antiviralt läkemedel.

Så få som möjligt bör veta

De amerikanska myndigheten riktar nu sin vädjan till tidskrifterna att avstå från utförlig rapportering. Det tycker Annika Linde i princip är bra – informationen ska finnas på så få händer som möjligt, menar hon.

Man skulle ju kunna tänka sig att i ställer vädja till forskarna att låta bli att offentliggöra sina resultat, men här finns en konflikt mellan forskarens rätt och vilja att berätta om sina framgångar, och risken att resultaten utnyttjas fel. De har uppenbarligen redan skickat in sin artikel till topptidskrifterna, där en publicering betyder mycket för karriären.

När man nu har gensekvenserna för det muterade viruset, kan man inte då döda av det levande viruset?

”Forskare är inte alltid smarta”

– Det är inte många forskare som slänger sina prover, de åker ner i en säkerhetsfrys, skrattar Annika Linde. Kanske kan de komma att behövas längre fram. De enda i Sverige som möjligen kan beordra att man dödar viruset skulle kunna vara Myndigheten för samhällsskydd och beredskap.

Men forskare är ju inte alltid smarta, berättar Annika Linde. Hon har fått förfrågningar om att lämna ut viruset H2, som låg bakom Hongkong-influensan i slutet av 1950-talet. Det var forskare som ville undersöka viruset lite närmare, men eftersom det inte längre finns något immunskydd i befolkningen mot det speciella viruset, så avslogs deras begäran.

Skulle det här arbetet ha kunnat utföras i Sverige? Annika Linde funderar lite, och säger att det krävs en uppsjö av tillstånd för att få göra sådan farlig forskning – säkerhetslaboratorier världen över sysslar med farliga ämnen som inte utan vidare får beforskas. Om inte annat skulle arbetsmiljöbestämmelser kunna stoppa ett sådant arbete.

AnnLouise Martin

SVT Vetenskap