– Det här är en speciell supernova eftersom den ligger så relativt nära oss och därför kan vi följa utvecklingen i detalj, säger Josefin Larsson som tillsammans med sina astronomkollegor gjort upptäckten.

Så lyser supernovan

När en åldrande stjärna exploderar kan den lysa så starkt att den för några veckor kan lysa mycket starkare än alla andra stjärnor i sin galax. Men sedan fortsätter den lysa i några år. Det är ljuset från radioaktiva isotoper från bland annat nickel och titan som sönderfaller.

Josefin Larsson har studerat supernovan som exploderade 1987 i Stora Magellanska molnet, från 1994 till 2009 med Hubble teleskopet. Den ligger på ett avstånd på 160 000 ljusår från oss, vilket låter mycket men är nära för astronomerna.

Hon kunde se hur supernovan först tappade i ljusstyrka ? i och med att de radioaktiva ämnena började ta slut. Men 2001 började supernovan överraskande nog att börja lysa igen.

– Det beror på att det utkastade materialet från explosionen kraschar in i gas som ligger runt stjärnan. Och då frigörs en massa energi som vi kan se som röntgenstrålning som i sin tur lyser på det material som slungades ut ur supernovan, säger Josefin Larsson.

Ringen som syns på bilderna från Hubbleteleskopets serie är gasen som stjärnan släppte ifrån sig 20 000 år före explosionen. I mitten kan man ser hur resterna av gas och stoft sväller ut från den döende stjärnan. Stjärnresterna expanderar med en mycket hög fart och har nu kommit i fatt ringen av gas.

– Det är trevligt att supernovan nu lyses upp igen så vi kan se vad som händer. Vi kan exempelvis studera fördelningen av grundämnen i supernovan och på så sätt bättre förstå vad som egentligen hände vid själva explosionen.

Ulrika Engström

SVT Vetenskap