I motsats till vad filmer och berättelser fått oss att tro så måste tomten vara av utomjordiskt lugn karaktär för att klara av den stress det skulle innebära att hinna besöka alla barn i Sverige på en och samma kväll.

Om vi för en sekund utgår ifrån att tomtens runda börjar klockan fyra, och slutar klockan åtta och att alla Sveriges barn som är till och med tolv år gamla har radat upp sig på en lång rad, som dessutom måste vara slingrande för att få plats i vårt avlånga land, så är det nämligen ett fruktansvärt tempo han måste hålla.

Hastigheten som krävs om barnen står med två meters mellanrum är nämligen svindlande 295 871 kilometer i timmen, vilket är att jämföra med ljudets hastighet som ligger runt 1200.

En släde med den hastigheten skulle också slå jorden i en tävling runt solen. Jorden rör sig nämligen med en medelhastighet om ”bara” ungefär 100 000 kilometer i timmen.

En nackdel med en supertomte av det här slaget är dock att risken att en del av barnen slås omkull när klapparna kommer flygande med en nära tiondel av ljusets hastighet är överhängande.

Möjliga lösningar

Om han ägnade sig åt att trimma sin släde så pass mycket att den börjar närma sig ljusets hastighet skulle han på grund av det sätt som vårt universum är uppbyggt på förmodligen kunna hitta en del kryphål genom tidrymden. Det kanske skulle ge honom tid att också stanna och ta i hand med varje barn, förutsatt att ett handslag hinns med på 10 millisekunder.

Men det mest attraktiva forskningsfältet för tomten i framtiden är förmodligen kvantmekanik. Om han på något sätt kan börja bete sig som en elektron skulle han eventuellt kunna hitta ett sätt att på makronivå utnyttja så kallad superposition till sin fördel, och helt enkelt vara hos varje barn på samma gång.