Hur kommer det sig att enäggstvillingar kan vara så mentalt olika varandra trots att de har identiska gener? En grupp tyska och svenska forskare har undersökt hur individers olika personligheter tar form.
Nyfikenhet alstrar hjärnceller
Forskarna satte helt sonika radiosändare på ett antal möss och lät dem sedan vistas i samma miljö under 3 månader. Samtidigt mätte man tillväxten av nya neuroner i mössens hjärnor.
Det man snabbt kunde se var att de mest aktiva och miljöutforskande mössen hade en betydligt större tillväxt av neuroner i ett område i hjärnan som kallas hippocampus.
Hippocampus är särskilt inriktat på att bearbeta nya erfarenheter vilket så klart spännande upptäcktsfärder kan ge. Ju nyfiknare mus desto fler nya hjärnceller alltså.
Plastisk hjärna gör skillnad
– Det jag tycker är fascinerande är att det visar på en ökning i individualiteten i bildandet av nya hjärnceller, säger Nancy Pedersen som är professor i genetisk epidemiologi vid Karolinska institutet.
Och ju längre tid som gick desto större skillnad på olika personligheter mellan mössen.
– Vi har tidigare inte vetat om de individuella skillnader vi ser med ökande ålder egentligen beror på slumpen, dåliga mätmetoder eller om det avspeglar hjärnans plasticitet. Studien visar tydligt att det finns ökande skillnader i plasticitet, säger Nancy Pedersen.
Förståelse för hur miljön påverkar oss
Hur många nya hjärnceller som bildas i hippocampus beror alltså på hur mycket individen utforskar sin omgivning. Och förmodligen gäller detta även oss människor.
Det verkar som att olika erfarenheter och upplevelser i livet kan forma våra hjärnor fysiskt. Och att det skulle kunna förklara den ofantliga mängd personligheter som vi människor har.
– Säkert är många molekylära mekanismer inblandade i processen – allt från slumpmässiga samspel mellan erfarenheter och specifika gener till epigenetiska förändringar. Men jag hoppas att de här resultaten hos möss, kan leda till vidare studier av människor för att bättre kunna förstå epigenetiska mekanismer i hjärnplasticitet, säger Nancy Pedersen.
Studien finns publicerad i tidskriften Science.