Nästan alla ryggradsdjur har tänder. De kan vara mer eller mindre vassa, men principen är densamma eftersom de används för att bita av födan och tugga sönder den i munnen.

Paleontologerna, det vill säga de kvinnor och män som ägnar sina liv åt utdöda djur, har länge trott att tänder är ett relativt ungt fenomen. Att vi djur, till en början, använde våra käkar för att slita bort köttet med. Som en vass sax ungefär.

Ett av de första djuren som hade en käke var placodermi, en sorts bepansrade hajar som levde i världshaven för mellan 360 och 420 miljoner år sedan.

Använde datortomografi

Pansarhajarna kunde bli tio meter långa. Deras huvud och bröstkorg var täckta av stora plattor och fram till nu har forskarna trott att dessa fiskar aldrig utvecklade tänder, utan att de åt maten med hjälp av skarpslipade benskivor i stället, ungefär som en papegoja.

Men efter att ha analyserat några välbevarade fossil från Australien med hjälp av datortomografi, tvingas nu forskarna att ändra uppfattning.

Bilderna är så skarpa att forskarna till och med kan skilja på olika typer av celler och lager i käkbenet, lager som representerar olika tillväxtzoner. Efter att ha jämfört fynden med nu levande ryggradsdjur är forskarna övertygade: Pansarhajar hade tänder. Riktiga tänder, med både tandben och kanaler för pulpan.

Utan tandrot

– Det här är handfasta bevis för att de första djuren med käkar också hade tänder, vilket avslutar debatten om tändernas ursprung, säger en av artikelförfattarna, professor Philip Donoghue, vid University of Bristol.

Forskningen, som presenteras i tidskriften Nature, visar dock att pansarhajarnas tänder saknade rötter och växte på käkbenets yta. Detta innebär att skadade eller förlorade tänder antagligen inte kunde ersättas med nya, vilket torde ha varit dåliga nyheter för dessa utpräglade rovdjur.