Saffran i bullen, kanel i gröten och kryddnejlika i apelsinen. Julen luktar som i Istanbuls kryddbasar. Men hur har de österländska kryddorna kommit hela vägen hit, till det svenska traditionella julbordet med tio olika sillar, och med nästan lika många olika delar av den nyslaktade grisen? Kryddorna kom från  Indien, Kina och Ostasien och packades om ibland annat Istanbul för vidare färd till Europa. Första gången saffran omnämns i en svensk text är när heliga Birgitta bjuder till gästabud  på 1300-talet. Kryddorna var dyra och exotiska och plockades fram vid fest och stora högtider för de allra rikaste.  

Vid 1900-talets början levde fortfararande en stor del av Sveriges befolkning på en enformig kost av mestadels potatis och saltad sill, och ibland en bit rimmat fläsk. Men vid julefesten började svenskarna festa till det med att krydda gröten och ölen, sillen och brödet. Julens mat gav svenskarna smakprov på all världens aromer. När kryddskåpen designades för det svenska folkhemmet under 1900-talets första årtionden, så fanns det en självklar plats för dem där. Kryddpeppar och ingefära, kardemumma och kakao.