Vargen – människans bästa vän?

Uppdaterad
Publicerad

Vargar och hundar må vara släkt, men ny svensk forskning visar hur olika de två arterna trots allt är. Vargarnas skygghet och ”vildhet” verkar ligga djupt rotat i djurens gener.

Det har gått minst 15.000 år sedan tamhunden började utvecklas från vargen och idag finns nästan 800 000 hundar i hushållen runtom i Sverige. Men det kan vara svårt att veta varför ens hund beter sig som den gör, varför den hoppar, biter en i armen eller tuggar sönder saker. Många av hundens egenskaper kommer från dess förfader vargen och i hunduppfostran hänvisar vi ofta till vargflocken.

Men även om hund och varg är ganska lika till utseendet och beter sig lika i många situationer verkar de alltså ha många olikheter. Även om två valpkullar fötts upp tillsammans med människor under identiska omständigheter är vargarna betydligt mycket skyggare än hundarna.

– Vi blev väldigt förvånade över att det var så stor skillnad, säger beteendeforskare Hans Temrin.

Tio dagar gamla valpar

Hans Temrin är forskare vid Stockholms universitet och ansvarig för projektet. Just nu studerar man en kull vargungar och en kull hundvalpar för att se vilka skillnader och likheter de bär med sig från födseln. Vargungarna föddes i en djurpark i våras och bara tio dagar gamla kom de till Tovetorps forskningsstation i Sörmland. Då fanns redan sex hundvalpar, som alla är en blandning av raserna Alaskan Malamute och Siberian Husky på plats. Forskarna ville ha hundar som var så lika vargarna som möjligt, och precis som vargungarna togs de från mamman innan de öppnat ögonen.

– Den erfarenhet som finns visar att om man inte tar vargungarna från mamman tidigt så är det oerhört svårt att få dem att fungera tillsammans med oss människor, säger Hans Temrin, beteendeforskare vid forskningsstationen.

Stora skillnader mellan varg och hund

Forskarna har studerat valparnas beteende under sex månader och gjort olika tester för att se om personligheterna i syskongrupperna skiljer sig åt mellan varg och hund, och om deras relation till människor utvecklas olika.

Redan i början av projektet märktes skillnaderna mellan vargar och hundar tydligt. Även om vargvalparna betraktar forskarna som sina föräldrar är de mycket mer skygga för främlingar än vad hundarna är.

– Vargarna var betydligt känsligare för saker som hände runtomkring dem, ljud, röster och människor, än hundarna. En dörr som stängdes kunde skrämma dem. Så vi spelade musik för dem när de var riktigt små så att de skulle vänja sig vid bakgrundsljud. Men trots det är de fortfarande väldigt misstänksamma när det gäller nya saker och människor, säger Christina Hansen, doktorand i projektet.

Testat valparna

Forskarna har också testat hur valparna beter sig när man lämnar dem ensamma i ett rum i fem minuter.

– Det är två helt olika reaktioner vi ser. Vargarna reagerar som om de hade varit ute i naturen, först undersöker de omgivningarna för att sedan bestämma sig för hur de ska agera. Hundarna verkar däremot förlita sig på oss människor. De sätter sig ner vid dörren vi just stängt och tittar, gnäller lite och hoppas att vi ska komma tillbaka och hjälpa dem, säger Christina Hansen.

De här olikheterna har uppstått under de tiotusentals år som gått sedan hunden började utvecklas från vargen. Forskarna tror att det kan ha börjat med särskilt orädda vargar som, i jordbrukets barndom, sökt sig till människornas sophögar.

Utmärkande för vargarna är också deras ständig sociala spel, både mot andra vargar och människor i det som är deras flock. Valparna i kullarna har olika personligheter och forskarna har sett att denna personlighet hänger med även när de växer upp.

Men det finns också stora likheter mellan hund- och vargvalparna. Hälsningsproceduren verkar till exempel vara lika viktig för dem. Båda två blir lika glada när de hälsar på en människa de känner, de hoppar och slickar i ansiktet på samma sätt.

Fler kullar på gång

Liknande försök har gjorts på andra håll i världen, men då med större fokus på djurens psykologi. De svenska forskarna är nu först med att titta på de social relationerna inom kullen på ett sätt som ingen tidigare gjort.

Hans Temrin, som annars mest forskat på vilda djur ute i naturen, tycker att det har varit sex fantastiska månader med valparna.

– Det har varit spännande att få lära känna djuren på så nära håll. Man får verkligen en unik inblick i deras liv. För mig som hundägare kan jag nu mycket bättre förstå mina egna hundars beteende, som till exempel den intensiva hälsningsceremoni som möter oss hundägare när vi återförenas med vår hund. Vargarna har ett så tydligt språk som vi till viss del kan se hos våra hundar, säger han.

Efter experimentet återvänder hundvalparna till uppfödaren för ett liv som slädhundar. Vargarna får ett nytt hem i en djurpark i Danmark där de kommer ha betydligt större utrymme i en egen inhägnad på 1,5 hektar.

Om ett halvår drar forskarna vid Tovetorps forskningsstation igång ett nytt projekt där de ska försöka upprepa sina resultat med nya valpkullar. För att få ett större underlag kommer de att göra om samma tester med nya valpar under flera års tid.

Se gärna vårt reportage om vargforskningen på Tovetorps forskningsstation i Vetenskapens Värld på måndag kl 20:00 i SVT2.

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.