Efter bussolyckan i Sveg har sömnighet bakom ratten blivit en het fråga. Visserligen friades föraren av tingsrätten, eftersom hans agerande inte var straffbart oaktsamt, men samtidigt pekar bevisningen enligt rätten på att föraren bör ha varit så trött och sömnig att det har funnits en risk för att han skulle somna.

Inte medvetna om hur det påverkar

Vid Väg och transportforskningsinstitutet, VTI, i Linköping har flera studier gjorts kring trötthet hos olika typer av förare. Bland annat har det visat sig att knappt hälften av alla bussförare varit så trötta att de fått kämpa för att hålla sig vakna minst två gånger under den senaste månaden. Men yrkesförare generellt verkar inte vara helt medvetna om hur tröttheten påverkar dem, enligt forskningen.

När de ska skatta sin trötthet bedömer de att de är piggare än andra, säger Anna Anund, forskningschef. Men mätningar visar att de vid samma nivå av trötthet kör sämre än andra och oftare ofrivilligt lämnar körfältet, vilket leder till fler farliga situationer.

Hon spekulerar i att trötthet är ett så vanligt tillstånd för yrkesförare att de kanske inte reagerar på signalerna, vilket får dem att prestera sämre.

Svårt att lagföra

Samma lag som förbjuder rattfylleri reglerar trötthet bakom ratten. Av den framgår tydligt att fordon inte får köras av den som på grund av sjukdom, uttröttning, påverkan av alkohol, andra stimulerande eller bedövande ämnen eller av andra skäl inte kan föra fordonet på ett betryggande sätt.

Ändå är sömnighet på vägarna är en trafikrisk som är mycket svår att lagföra, eftersom det saknas biomarkörer, alltså något som kan mätas i till exempel blodet, som slår fast när någon är för trött. Alkoholhalt kan uppmätas i blodet, men tröttheten försvinner i samma ögonblick som en polis stoppar dig och är svår att bevisa i efterhand.

– Det krävs nästan att föraren själv ska ha erkänt tröttheten för att någon ska dömas, menar Anna Anund, forskningschef vid VTI.