Dopningskommissionens ordförande Åke Andrén-Sandberg vid talarstolen i samband med riksidrottsmötet förra året. Foto: Bildbyrån

Experten: ”Ur ett dopningsperspektiv finns inga gränser”

Uppdaterad
Publicerad

Antidopningsexperten Åke Andrén-Sandberg gläds åt att den medicinska upptäckten av den så kallade gensaxen tilldelats Nobelpriset i kemi. Samtidigt ser han faror för idrotten:

– Det finns det nästan inga gränser för vad man kan göra, säger han.

Sedan 2018 är den så kallade gensaxen, som kan bli användbar mot sjukdomar, förbjuden av Wada och räknas som dopning. Gensaxen kan ändra arvsmassan i alla slags levande organismer med stor precision.

Genom gensaxen kan man ändra i en människas gener och förbättra delar som har sämre effekt än andra, en kittlande tanke för att förbättra egenskaper hos idrottsutövare på elitnivå. Åke Andrén-Sandberg, ordförande i dopningskommissionen, förklarar hur processen går till och faran med den:

– Har man väl klippt bort de där bitarna kanske man inte kan sätta in dem på samma ställe igen, riktigt så lätt är det inte. I all forskning är det ju underbart att kunna göra sånt här, säger Sandberg.

Vad skulle det kunna betyda för idrotten ur ett dopningsperspektiv?

– Sett ur ett dopningsperspektiv finns det nästan inga gränser för vad man kan göra. Är det någon som vill ägna sig åt att göra någon egenskap bättre så finns det nu ganska stora möjligheter men jag säger inte att det är enkelt.

”Nästan allt inom medicinen kan ju missbrukas”

Vad finns det för faror med tanke på att statsstödd dopning funnits både i Östtyskland och Ryssland och att det även förekommit i stora cykelstall?

– Nästan allt inom medicinen kan ju missbrukas och här har ett nytt fält öppnats även om det inte är nytt just i dag. Vi som arbetat på fältet har känt till det här i tio år eller ännu längre och ännu kan vi inte se att någon använder det. Men teoretiskt finns det ett nytt sätt att gendopa folk på som vi inte haft tidigare. Det är inte otänkbart att det kommer att utnyttjas av några skumma typer.

Andrén understyrker att det krävs en väldigt stor organisation för att kunna genomföra gendopning på ett säkerställt sätt, där läckor lätt skulle kunna uppstå, vilket skett vid tidigare avslöjanden kring dopning.

– Det krävs dessutom välutbildade forskare som vet precis hur och var man ska klippa för att sköta en sådan här organisation.

Dessutom har man inte hela bilden av processen klar för sig.

– Med den här metoden sätter man igång någonting men man måste veta hur man ska få någonting att sluta också. Det kan göra att den här typen av dopning ännu ligger ett tag bortåt i tiden.

Går den här dopningen att upptäcka?

– Det går inte exakt att se var man klippt med saxen men man kan se vilka effekter den har och att man mäter det istället, så indirekt kan man göra det, säger Andrén Sandberg och exemplifierar med ett barn med normallånga föräldrar som blir 2,5 meter långt kan se misstänkt ut.

– Då kan man misstänka att det hänt något med generna eller om någon får sex tår för att kunna simma bättre med padelfötter.

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.