I TT-sportens helgintervju berättar den storvuxne proffscyklisten också om sin Bianchicykel, franska touren och ryggen som blev bra.

Ryggen i Aten. Efter Magnus Bäckstedts tjurrusning som gav honom ledningen under tolv mil i linjeloppet tvingades han bryta. Två dagar senare kom beskedet att han inte körde tempoloppet. OS var över. Och resten av säsongen också.

Hur gick det sedan?

-Jag fick hjälp av SOK:s sjukgymnaster, fick ett program för att stärka ryggen och det har gjort susen.

Är formkurvan i topp nu?

-Jag drogs länge med sviterna av en influensa i januari och kunde bara träna 12 mil på tre veckor efter den. Ännu är jag inte i toppform, men den är på gång. Det ska bara till lite finslipning och fler mil i benen. Jag kör till exempel

Flandern runt, 27 mil, den här helgen.

Vilka är dina planer i år?

-Paris-Roubaix, det loppet satsar jag allt på, så har det varit de senaste fem, sex åren. Det är en härlig klassiker, en utmaning att försöka vinna igen. Mitt andra stora mål är Tour de France och där hoppas jag hänga med hela vägen och inte tvingas bryta som i fjol.

-VM i Madrid som går i september har en bana som skulle kunna passa mig. Vi får se.

Vilken är din position i ditt nya stall, Liquidas, hjälparens eller den som hjälps fram?

-Om vi tar franska touren som exempel så blir det lite både och. När det går brant uppåt så är det killarna som är starka uppför som ska hjälpas fram. På de slätare etapperna räknar jag med att matchas, vinna någon och få dra på mig den gula ledartröjan. Det är där min tyngd och kraft kommer till sin rätt. Jag väger 91 kilo, fast jämfört med i fjol är det fem kilo mindre att dra fram.

Nytt stall, vad är skillnaden förutom bättre ekonomiska villkor?

-Ja, lagkompisarna och färgen på tröjan.

Utrustningen då, har du ny cykel, nya cykelbyxor, hjälm eller...?

-Nej, jag håller mig till samma grejor. Om något fungerar så ska man inte byta. Jag är väldigt nöjd med min Bianchi. De gjorde en styv specialram i titan, som inte vippar inte i sidled när den blir varm så att kraften försvinner åt fel håll. Kraften ska gå direkt från pedalerna ut i kedjan.

Knöligt blir det ändå på kullerstenssträckorna i endagsloppet Paris-Roubaix. Även om arrangören i år tagit bort den berömda Arenbergstigen, av säkerhetsskäl. Men det återstår ändå fem mil av totalt 26 på knaggligt medeltida underlag.

Härligt att cykla där?

-Det är ett helvete. Men en utmaning. Och det är kullerstenen som är Paris-Roubaix, de sträckorna gör hela grejen.

TT