På scenen på längdlandslagets pressträff i Solna sitter Calle Halfvarsson, mellan Marcus Hellner och Emil Jönsson. Hellner ser smått uttråkad ut, Jönsson är avslappnad och babblar på. Halfvarsson känns rätt nervös.
– Det är roligt… och grejer, säger han från scenen angående sitt stora genombrott förra säsongen.
Lite senare träffas vi avsides, en bit från den stora journalistklungan. Bevakningen kring längdlandslaget är extra stor den här säsongen, med OS runt hörnet. Även på Calle Halfvarsson har det blivit ett större fokus än tidigare. Resultatraden 7-7-6 i VM (och silver i stafetten) har höjt intresset kring honom rejält – men uppmärksamheten är inget han trivs alltför mycket med.
– Pressträffar är väl inte det roligaste. Inte alls. Generellt sett gillar jag inte att se mig själv på tv eller så, säger han till SVT Sport.
– Höra min egen röst gillar jag absolut inte heller, fortsätter 24-åringen.
Men har du inte börjat vänja dig?
– Lite kanske. Men jag är väl ingen som vill stå i rampljuset och dansa. Jag minns första gången jag var i tv, det var i regionala nyheterna hemma i Dalarna. Då var man verkligen nervös alltså. Men det har väl blivit bättre, mer stabilt nu, säger han.
Efter fjolårssäsongen är han, oavsett om det känns bekvämt eller inte, en av de stora längdåkarna i Sverige. Och framgångarna kom lägligt – han hade lovat sig själv att sluta om han inte tog klivit upp till världseliten.
– När jag var ungefär 20 satte jag upp ett mål. Då tänkte jag: ”Är jag inte bland de tio bästa när jag är 24-25, då kommer jag inte att fortsätta.” Då hade det varit hopplöst, säger han.
Vad är det som har gjort att du har tagit sista klivet nu då?
– Nyckeln till framgång för mig har alltid varit att hålla mig frisk och få kontinuitet i träningen. Tidigare har jag blivit sjuk och gått ner mig, men de senaste två säsongerna har jag hållit mig frisk och då har resultaten kommit. Sen kommer självförtroendet mer och mer i och med resultaten.
Halfvarsson är nu betydligt mer pratglad än han var på scenen, i början av dagen. Han utvecklar svaren på ett annat sätt och när vi börjar prata om kommande säsong märks det att han vill ta plats – i alla fall i spåren. Han vill nu ta ytterligare kliv, med en bra placering i världscupen och Tour de ski. Och han drömmer om en succé i OS. Bästa chansen tror han sig ha i sprinten.
Känns det som att du kan ta guld i OS?
– Jaja. Annars skulle jag inte hålla på och träna och lägga ner hela mitt liv på det, om jag inte kände att jag någon gång kunde vara bäst. Jag vet hur det känts i kroppen när jag haft de absolut bästa dagarna. Då kan jag köra allt jag har utan att bli trött. Jag bara väntar på att man ska få en sådan dag när det är mästerskap. Jag vill inte stå och stampa och vara sjua-åtta i världen. Är man så nära vill man ta sista klivet och slåss med de absolut bästa.
Calle Halfvarsson är ännu inte klar för OS, men om inget oväntat händer bör han definitivt vara med i den svenska truppen som åker till Sotji. Vem som kör sista sträckan i stafettlaget blir intressant att se – Hellner, Halfvarsson eller Jönsson? Ett drömscenario för honom vore att köra sista sträckan och då få chans på revansch mot Petter Northug, efter spurtduellen senast i VM.
Han har studerat Northugs åkteknik och taktik på video, något som norrmannen häromveckan kommenterade:
– Bra att han gjort det. För det han gjort hittills har varit katastrofalt. Det är viktigt att lära sig av sina misstag, sa Northug då till NRK.
– Det hade varit succé att ta Northug i stafetten eller persuiten i OS. Då skulle man väl bli höjd till skyarna. Men tar jag ett guld eller medalj utan att spurta ner honom kommer jag vara lika glad ändå.
Att Northug nästan jämt vinner spurtdueller – hur mycket psykologi är det i det? Tänker man ”Helvete, nu kommer Northug, nu är det kört?”
– Det är klart att det är så. Han är ju en av de bästa spurtarna i världen. Det är klart att om man kommer in på ett upplopp mot honom då vet man att man nästan måste göra något över ens kapacitet för att kunna slå honom, och då kanske man spänner sig. Men man får försöka att inte bli nervös. Han är inte omöjligt att slå.
Fem snabba:
Pizza eller gröt?
– Pizza.
Petter Northug eller Björn Dählie?
– Northug får det bli. Jag vet faktiskt inte så mycket om Dählie, men Petter är en grym åkare.
Batman-trilogin eller Notting Hill?
– Jag har inte sett Notting Hill, så jag tar Batman.
Göteborg eller Stockholm?
– Stockholm.
Gollum eller Voldemort?
– Hehe… Hm… Gollum!