På många sätt kan Henrik Rydström, som nu är inne på slutet av karriären, blicka tillbaka på en fantastisk resa i Kalmar FF. Under 20 år har han spelat i klubben. Han stannade kvar när laget 1996 ramlade ner till division två och han var med 2008 när SM-guldet säkrades.
Tidigare har han varit given i laget, som lagkapten, ledare, klubbens frontfigur. Men den här säsongen, speciellt i våras, har han i vissa matcher petats.
– Det har varit otroligt jobbigt och jag hanterade det nog rätt dåligt i början. Jag var tjurig. Men det är speciellt. Jag fick inte spela, men förväntades pusha på de som startade. Vinner då laget betyder det att ingen saknar mig och min väg blir längre, säger han när vi ses i en avskalad hotellobby.
”Publiken sket ju i att jag inte var med”
Redan innan han hamnade på bänken hade han drömt mardrömmar om att det skulle hända. Drömmarna hade pågått under flera år. Första matchen som petad minns Henrik Rydström extra tydligt. Det var hemma mot Elfsborg i våras.
– Publiken sket ju i att jag inte var med, om man ska vara krass. Det är ett jävligt hårt slag för en själv. Man vill vara saknad, men det var snarare så att det fanns en trötthet när det gällde mig i Kalmar. Man satte in nya unga spelare istället och det gjorde mig jävligt bitter en period. Visst, det var inte Majstorovic-klass på det, jag pushade medspelarna och så, men hemma och inåt…, säger han och tystnar.
Han fick aldrig en tydlig motivering till petningen av tränaren Nanne Bergstrand. Det gjorde det hela extra tungt.
– Jag tycker att det ingår i ledarskapet att förmildra den här smällen, när man faller. Samtidigt, det finns ingen motivering i världen som jag hade varit nöjd med, säger han.
Han insåg till slut att ”The Times They Are a-changin”. Och han insåg att han älskade att spela fotboll – även om platsen i hierarkin var förändrad. Men tiden har han kämpat sig tillbaka in i laget och startelvan. I 2-1-segern mot guldjagande Göteborg i söndags var han en av KFF-spelarna som imponerade.
– Jag uppskattar det så mycket mer nu. Paradoxalt nog har det varit den jobbigaste perioden i mitt fotbollsliv, men också, kanske inte den bästa, men åtminstone fantastisk, säger han.
”Alltid blivit framröstad som största svinet”
Många har stört sig på Henrik Rydström genom åren. Men i år, speciellt när han varit bänkad, har han fått stöd. När Kalmar mötte Göteborg i våras och senare Elfsborg hade Tobias Hysén respektive Anders Svensson med sig present och en peppande hälsning.
– Det var jävligt fint och betydde mycket. Jag har alltid blivit framröstad som största svinet, mest överskattad och så vidare. Någonstans inbillar man sig till slut att det inte är en jävel som tycker att man är trevlig på plan. Men det var det ju, säger han.
37-årige Rydström har i princip aldrig varit skadad under karriären. En förklaring till det är att han är bra på att värdera situationer på planen, enligt honom själv.
– Jag vill gå in i dueller som jag kommer att vinna. Men jag minns att Mattias Jonsson (spelade i Djurgården) var så jävla arg på mig för det. Han tyckte jag var feg, säger han och skrattar.
Om man spelat i samma klubb i 20 år borde man ha ikonstatus. Samtidigt känns Kalmar-publiken rätt kräsen. Har du samma status i stan som exempelvis Tjernström hade i AIK?
– Det är en rätt komplicerad historia, tror jag. Att jag har så mycket åsikter är ett problem. Tjernström hade ju inte det direkt, även om jag högaktar honom. Jag har haft synpunkter på klubben, på publiken, och jag har uttalat mig politiskt. Sen har jag en halvdryg och kanske lite självgod framtoning också. Det är ofta med glimten i ögat men det fattar inte alltid folk, säger han.
Hade det gått lättare för dig att bli hyllad om du spelade i en storstadsklubb?
– Jag tror jag hade passat bättre in i AIK faktiskt. Någonstans känner jag det. Samtidigt är det jäkligt många som värdesätter mig i Kalmar, inget snack om det.
Det har funnits klubbar genom åren som velat köpa loss honom. Men Kalmar har inte velat sälja, och han själv har inte heller varit redo att bli utlandsproffs.
– Det är nog först nu jag är redo egentligen. Hade jag lämnat när jag var 25 hade det blivit pannkaka av det.
Ditt kontrakt går ju ut efter säsongen. Då kan du ju sticka som bosman?
– Ja, får jag inget kontrakt, då jävlar, haha.
Även tränaren Nanne Bergstrands kontrakt går ut efter säsongen. Tipselittränaren Jens Nilsson är populär bland de yngre spelarna – men Rydström föreslår ytterligare ett namn: Pia Sundhage.
– Hon verkar duktig taktiskt. Dessutom är hon skicklig med media, till skillnad från exempelvis Erik Hamrén. Ibland kan Hamrén inte dölja att han är irriterad på journalistens fråga, men vafan, man får bita ihop. Pia är mer ”Okej, här säljer jag en produkt.” Det är klart att hon är bättre än många herrtränare som kuskar runt, säger Rydström.
Hur skulle det mottas i laget?
– Svår fråga. Jag inbillar mig att min generation, som det egentligen bara är jag kvar utav i laget, inte hade haft några problem med det. Eller om det bara handlar om vilka personligheter vi var. Jag har dock känslan att det är mer osäkert med hur vissa av de yngre skulle ta det. Samhället borde kommit så långt att det inte är något märkligt med kvinnor eller homosexualitet inom herreliten, men mitt intryck är att det tyvärr kan vara inskränkt. Jag märker det när vi diskuterar de här frågorna inom laget.
På sikt är en egen tränarkarriär också något som lockar, berättar han. Att en dag få träna laget i hjärtat, Kalmar FF, är drömmen.
– Men frågan är om Kalmar är redo för Henrik Rydström som tränare? Jag och Pia kanske kan köra? Det hade blivit intressant, säger han och ler.
Fem snabba:
Dirty Dancing eller Sagan om Ringen?
– Dirty Dancing. Min dotter älskar den så jag ser den då och då. Patrick Swayze är snygg där.
Back For Good (Take That) eller Från och med Du (Oskar Linnros)?
– Back for Good. Den är ju bra faktiskt.
Endast prata Lidingö-dialekt ett år eller gotländska ett år?
– Eftersom jag är rätt självgod blir det Lidingö-dialekten. Det ligger rätt naturligt.
Sommar-OS eller vinter-OS?
– Sommar-OS alla dagar i veckan.
Mosbricka eller falafel i bröd?
– Haha. Jag har nog aldrig ätit falafel. Jag tror inte det finns i Kalmar. Jag är nog mer mosbricka, det tar man ibland. Och så lite räksallad på det.