Rasmus Damsgaard är chef för antidopningsarbetet i de nordiska grenarna i Internationella skidförbundet (Fis). För TT berättar han att Fis börjat spåra förekomsten av tillväxthormoner i sina tester. Även under VM i Sapporo gjordes sådana testanalyser.
-Vi är närmast det enda förbund i hela världen som testar för tillväxthormoner. Det är faktiskt vi som har skapat proceduren för hur man gör det. Vi använder det, vi gör det utom tävlan och vid tävlingar.
-Tillväxthormoner är otroligt svårt att spåra, man ska ha tur med provtagningen för det ska ske inom 24 timmar efter sista injektionen. Och för att tillväxthormon ska ge effekt ska det tas långt före tävling så test bör ske utom tävlan.
-Jag har aldrig sett ett positivt tillväxthormontest.
Dock har Fis sett tecken på att användande av tillväxthormoner existerar inom skidsporten.
-Jag kan säga så mycket att vi har hittat tillväxtampuller vid en skidstadion i samband med en världscuptävling, säger Damsgaard.
Mer bloddopning
Samtidigt menar Damsgaard att tillväxthormoners effekt som dopningsmedel är överskattad.
-Det finns inga studier som har visat att folk har blivit starkare av tillväxthormoner. Men vi behöver testa för det eftersom bieffekterna är betydande och hälsofarliga.
Damsgaard är övertygad om att bloddopning är mycket mer förekommande än tillväxthormonsdopning. På söndagen avslöjades att ryssen Sergej Sjirjajev lämnade ett prov med bloddopningsmedlet epo den 21 februari, dagen före skid-VM. Och nio åkare stoppades i Sapporo av medicinska skäl på grund av för höga blodvärden. Inför stora mästerskap är det fler aktiva som ligger högre än vanligt. Man kan dock inte automatiskt dra slutsatsen att det är dopning som ligger bakom.
-Fyra av de nio har inte blivit kontinuerligt testade av olika skäl. Men en aktiv plockas omedelbart upp av Fis blodscreeningsprogram när han lämnat ett prov. De återstående åkarna har sannolikt genetiskt betingade hemoglobinvärden som kan tangera det tillåtna värdet.
Naturlig variation
Enligt Fis har omkring 96 procent av alla åkare i världscupen en naturlig variation, under 15 procent, av sina blodvärden. Gränsvärdena (17,0 milligram per liter blod för män i längdåkning) är inte bara av godo.
-Det skulle vara underligt om ingen idrottare i världen skulle prova att komma nära gränsen. Det är nästan så att man uppmuntrar personer som vill dopa sig att försöka komma nära gränsen.
-Gränserna är ett gammaldags sätt att hålla nere dopning på. Först och främst måste vi försöka harmonisera gränserna mellan idrotter. Och när det har skett kan vi börja diskutera individuella gränser. Det är ju det vi är på väg mot i Fis.
Hur sker då bloddopning i dag?
-Bara jag visste det. Med all den information och möjlighet till kunskap som finns i dag kan det kan vara en cocktail av blodmanipulationer man kan använda – bitar som inte ger så stora utslag och är svåra för oss att hitta. Men det kräver stor apparat och mycket pengar.
TT