När matchen direktsändes för 60 år sedan följdes den av tre miljoner svenskar, inte i Sveriges Radio utan i Radio Luxemburg. Sveriges Radio valde att inte sända matchen av moraliska skäl. Det var midsommardagens morgon och 03.47 svensk tid hade Ingo vunnit matchen och blivit Sveriges första världsmästare i tungviktsboxning, en av idrottsvärldens allra tyngsta titlar, kanske den allra tyngsta.

Det var första gången i historien som en svensk boxare stod som utmanare i en VM-match.

Sex och en halv minut efter att matchen startats, i tredje ronden, slog svensken in en lätt lång vänsterkrok och följde direkt upp med högern, den som i USA kommit att kallas ”Tors hammare”. Floyd träffades på näsroten och damp i ringgolvet, platt på rygg. Mödosamt lyckades han kravla sig upp på nio och domaren Ruby Goldstein lät honom torka av handskarna mot sin skjorta.

Inte mindre än sju gånger slog Ingo Floyd till golvet innan Goldstein insåg att matchen måste brytas och tungviktsboxningen fick en ny världsmästare. Klockan var då 22.47 lokal tid i New York.

Uppståndelsen i Sverige var enorm efter Ingos vinst. När han kom hem till Göteborg några dagar senare möttes han av 25 000 åskådare på Ullevi.

Trots den stora uppståndelsen och att Ingo ansågs som en av världens bästa idrottare under året fick han inte Svenska Dagbladets bragdmedalj. Den fick en annan göteborgare, fotbollsspelaren Agne Simonsson, 1959.

Jens Ingemar ”Ingo” Johansson föddes 1932 i Göteborg och dog fredagen den 30 januari i 2009 i Onsala. Floyd Patterson, som tog tillbaka världsmästartiteln 1960, avled 2006.