På lördag kväll möts de. I Oslo Convention Center, Stokke. Tio mil söder om Oslo. Och kampen gäller fem mästarbälten.

– Jag har haft massa påhitt för mig många gånger tidigare. Men inget jag gjort slår det här i fråga om uppmärksamhet. Jag har fått reaktioner från hela världen...allt från USA till Spanien och Rumänien. Och en god vän, Anthony Yigit (europamästare i boxning) berättade att han hade sett på turkisk TV där de pratade om kyssen. Tänk att en sån oskyldig liten grej kan skapa sånt rabalder, säger Mikaela Laurén till SVT Sport.

Vi träffade henne en för ett par dagar sedan. Och samtalet kom långa stunder att handla om hur Mikaela Laurén skapat intresse kring proffsboxning  På den kvinnliga sidan. Hur hon genom sina handlingar kring presskonferenser och invägningar hittat på hyss som fått folk att reagera – såväl positivt -  men kanske oftare negativt. Hon har tagit boxningens trashtalk till en helt ny nivå. Genom verbala attacker, kasta vatten på motståndaren och t o m använt myggspray.

”Ska lugna ner mig”

– Jag vet att att jag gått över gränsen flera gånger. Och faktiskt – jag kan ångra saker jag gjort. Som vattnet jag kastade till exempel. Men den gången blev jag hetsad av min förre tränare (engelsmannen CJ Hussein). Och jag ÄR lätt att påverka. Jag vet om det. Ibland har massmedia mer eller mindre uppmanat mig att hitta på nåt. Men nu är det nog för min del. Måste lugna ner mig lite och hålla en lägre profil.

Det var då. Dagen före KYSSEN.

– Men den här gången var det impulsivt. Definitivt inget jag planerat i förväg. Men vi har haft så många ”staredowns” att jag tröttnat på att stå och stirra på henne. Den här gången flög bara fan i mig, skrattar hon.

Och hon har hela tiden nära till skratt. Det är underhållande att vara tillsammans med Mikaela Laurén. Hon pratar i stort sett oavbrutet samtidigt som hon smattrar iväg sms och andra saker på sin glödheta telefon.

Mobilskada

– Jag har till och med dragit på mig en skada på grund av för mycket mobilanvändning. Armbågen smärtar. Och en läkare hade den bestämda uppfattningen att det berodde på mobilen.

Vad tror du själv att du betytt för boxningen på damsidan?

– Jag har satt boxningen på kartan. Inget snack om saken. Jag har kämpat och lyckats. Under många år fick jag t o m vara min egen promotor och arrrangera galor. Fixa motståndare och allt vad det innebär med resor, hotell och sånt. Sen blev jag ju världsmästare i WBC – den mest ansedda titeln. Jag har väl också en förmåga att höra och synas. På gott och ont. Men som sagt, för min del har det varit positivt. Och jag är övertygad om att det lyft boxningen. Inte minst i Sverige. Att vi kvinnor syns och hörs. Jag vet att jag kan verka kaxig. Men jag är ingen elak – egoistisk person. Det vet alla som känner mig.

Under tiden vi pratar får hon håret flätat på en frisörsalong. Med flinka fingrar snurrar Rouky Izotou in löshår i Mikaela Lauréns blonda hårsvall. Också naglarna är fixade.

Det här är en ritual som funnits med inför i stort sett varje match hon gått. 33 har det blivit hittills. 29 vinster och fyra förluster.

Sen en tid tillbaka har hon också byggt upp sitt inre (som ofta varit lätt kaosartat) tillsammans med en mental rådgivare, Andreas Claesson.

”Lärt mig andas”

– Han har betytt otroligt mycket för mig. Jag har – inte minst – lärt mig andas. Och att inte stressa för mycket. Sen har jag ofta haft lätt för att fastna i det negativa. Vilket naturligtvis inte är bra. Men där har han lärt mig mycket.

– Och framför allt att säga nej! Jag har tagit på mig för mycket genom åren och tackat ja till alldeles för många saker.

Hon är mycket väl medveten om att karriären närmar sig slutet. Hon är 41 år och fick dispens för mötet mot Cecilia Braekhus. I Norge går gränsen vid 40 år för att proffsboxas.

– Jag kommer att vara som en pitbull i ringen på lördag. Det kommer att krävas. Braekhus är en otroligt skicklig boxare. Och elak. Det här är mitt livs chans. Och jag kommer att ta den. Jag har väntat i sju år på en revansch... sen jag förlorade mot henne 2010. Och nu har jag en trygg tränartrio med mig i ringhörnan. Stefan Fernström, Wally Munteanu och Leffe Carlsson. Där finns det rutin.

Lägger inte av

Oavsett hur det går...lägger du av sen?

– Nej, jag utgår från att jag vinner. Och då kommer jag erbjuda henne en returmatch. Och den ska gå i Sverige! Och o m jag skulle förlora...blir det i alla fall en match till. Jag har kontrakt med Team Sauerland om en match till. Då blir det i min riktiga viktklass, superwelter (69 kilo). Vill ha en titelmatch i WBC där.

Matchen mot Braekhus avgörs i norskans viktklass, welter (66 kilo)

Hur känner du dig nu?

– Jag är i bra form. Frånsett några småskador som jag dragits med under året. Bland annat slet jag sönder en bröstmuskel i ett TV-program när jag mötte Klara Svensson i en styrkeduell. Men jag slog henne i alla fall. Det kändes skönt. Men nu är jag i stort sett helt återställd. Jag har alltid trott att jag varit odödlig och att jag inte kan råka ut för några skador. Men jag har idrottat sen jag var sex år så det är inte så konstigt att det händer. Och boxning ÄR en hård sport.

– Som jag längtar till lördag, det blir inte större! Vi gör upp om fem mästarbälten.