Stundtals, i första halvlek, vandrade han fram och tillbaka i sitt tekniska område med en frustrerad min och blicken fäst i backen. Få har kämpat lika hårt för ett SM-guld med AIK som 47-åringen. Tre gånger har han slutat tvåa – oftast dömd efter vad motståndarna uträttat. Till slut spelar det ingen roll vad du själv gör, ditt eftermäle blir dina slutplaceringar.
– Vinner vi så är det lätt att rikta kommentarerna dit på något sätt, precis på samma sätt som när vi inte vinner. Det är liksom min verklighet, sade han i guldyran på frågan om hans egen del och att Per Karlsson pekat på honom som en direkt anledning till guldet.
Norling har vunnit SM-guld med Malmö FF, men en fjärde andraplats hade varit energikrävande att hantera. Framför allt i en guldstrid som ansetts vara över så många gånger. För ärligt talat, AIK var ju inte i Kalmar för att överträffa sin kapacitet eller ens vinna SM-guld. De var där för att inte förlora det.
– Det är klart det fanns nerver där. Kanske lite mer nerver än vad man ville visa, medgav Sebastian Larsson med mästartröjan på.
Vägen till slutstationen Kalmar följde mönstret. En på tok för lång lista av ordinarie spelare som inte kunde vara med – och en saga som fick sitt lyckliga slut.
Guldhjälten Robin Jansson – en saga
Det var inte många år sedan Robin Jansson spelade division 4- och 5-fotboll och i början av det här året skulle han spela i Sveriges tredje högsta liga. Nu kom, ska vi kalla det, AIK-omständigheter emellan.
I ett vanligt lag dör gulddrömmar när kaptenen (Nils-Eric Johansson, avslutade karriären på grund av hjärtfel) och en nyckelspelare (Jesper Nyholm, bröt benet och missade resten av säsongen) tvingas stämpla ut. I AIK hette lösningen Robin Jansson. Många gånger hyllad under året och i Kalmar skarvade han in det förlösande segermålet, det som gjorde att AIK aldrig behövde släppa taget om pokalen.
Det är för all del ett bra lag AIK har och det är klart AIK med sina resurser ska vara med högt i tabellen. Men få inte för er att de vunnit SM-guld utan Robin Jansson-beslut från ledningen eller, för den delen, utan att hantera skador, avstängningar, mentala smällar och andra problem på det sätt som Norling fått dem att göra i år. Kanske var det just det han var extra stolt över när han tappade fattningen efter matchen. Ännu troligare var att vi såg ett självförverkligande.
Det är ju för att se drömmar besannas som vi tycker idrott är intressant, för vi vet hur sällan det sker. De flesta når aldrig sina drömmar. När Rikard Norling stod för sig själv i tårar var det som om han nådde målet med sitt liv. På frågan vad den här titeln betydde för honom – som varit tränare så länge, som tagit upp AIK från superettan och som varit nära SM-guld så många gånger med AIK – tog han ett djupt andetag och samlade sig:
– Alltså de frågorna klarar jag inte att svara på just nu, så är det.
I dag vaknar – eller om de inte sovit, vad vet jag – AIK upp som svensk mästare. För allsvenskan kan det ha varit ett guld som är starten på en bruten Malmö-dominans och därmed en förbättrad tävlingsbalans. För AIK innebar det slutet på en nio års lång väntan. För Rikard Norling vet jag inte om jag kan sätta ord på hur mycket det betydde.