Det positiva först. Ett lag utan en riktigt bra målvakt når sällan framgång i ett VM. Inte i något hockeysammanhang. Tre Kronor förfogar över, inte en utan två riktigt vassa målvakter.
Rikard Grönborg sover nog gott om nätterna gällande denna position. Dessutom är jag av uppfattningen att den väckta diskussionen om första-spaden är en ickefråga.
Jakob Markström var förvisso först ut att tacka ja till spel och såg länge ut som en förstemålvakt i denna turnering men sen valde ”kungen av New York” att ansluta. Något som vi på SVT var först med att berätta.
Inom Henrik Lundqvist brinner en låga att motbevisa tvivlarna efter en svag avslutning på säsongen med Rangers. Hans fokus och målmedvetenhet talar för att han lyckas. Svensk ishockeys bäste målvakt genom tiderna har dessutom ett orubbligt förtroendekapital som Markström, övriga spelare och för den delen ledningen i Tre Kronor inte ifrågasätter. Hierarkin är tydlig. Lundqvist är här som tilltänkt etta och ser ruskigt bra ut dessutom. Gammal och sliten? Nej, en riktigt fräsch 38-åring säger jag.
Backsidan håller världsklass
Backsidan är återigen riktigt stark. Topp-4 håller världsklass i kapten Oliver Ekman Larsson, Adam Larsson, Erik Gustafsson och Mattias Ekholm. Ansluter John Klingberg också, vilket jag tror, efter uttåget med Dallas så kan inget annat lag matcha den svenska försvarsmakten.
Framåt finns däremot fog för en viss måtta av oro. Nicklas Bäckströms NEJ-tack var ett tungt besked. Här hade Sverige haft en general i de främre leden. Istället tvingas den svenska offensiven och center-sidan luta sig emot rookien Elias Pettersson som förra året var med i VM för att se och lära. Lagets yngste spelare. Låt vara att denne rookie vände upp och ner på NHL och i vissa stunder visade en briljans där självaste Wayne Gretzky lät sig imponeras. Elias är speciell både som person och som spelare.
Han är det mest spännande som svensk hockey fått fram på år och dagar. Även om det finns spelare på tillväxt som ser än mer spännande ut. Läs Frölundas 16-åriga superlöfte Lucas Raymond.
Är Elias Pettersson redo?
Med det sagt, det tål att lyfta på den här stenen. Det känns relevant att ställa sig frågan: Är Elias Pettersson redo att vara den spelaren? Alltså spelaren som gör skillnad i ett VM-guldlag. Önskescenariot hade varit att låta honom spela andrafiol bakom Nicklas Bäckström. Men den lyxen kan vi inte unna oss nu. Jag tror han har det inom sig men det krävs något alldeles extra om det ska gå vägen.
Bakom honom finns Elias Lindholm, svensk poängkung i NHL den här säsongen som också han har ett ansvar att avlasta framåt. En av svensk ishockeys bästa tvåvägsspelare. Här finns också William Nylander. En revanschsugen Nylander kan också utgöra en skillnad mellan succé eller nederlag. Han vill vidare från kontraktstjafset. Han vill identifiera sig med gladare rubriker. Jag är fortfarande av uppfattningen att en Nylander i fas och med självförtroende är bland det absolut vassaste Tre Kronor har i NHL. Om inte det vassaste. Det här laget har också något som inte ska underskattas: En sammanhållning. En glädje. En tro på styrkan i ett kollektiv. Det här gänget gillar varandra. Gillar att spela i ett Tre Kronor där tyglarna inte är så strama som i vissa NHL-organisationer. Här får de vara sig själva.
Att vinna ett guld är fantastiskt. Att vinna två i rad är snudd på omöjligt. Att vinna tre borde inte gå.
Det kommer krävas att pusselbitarna faller på plats om Tre Kronor ska skriva historia. Att låt säga John Klingberg tillkommer och kanske någon spelare till. Det kommer krävas mot ett Ryssland som ser vulgärt starka ut. Inte minst offensivt. De tillsammans med ett fantastiskt skickligt USA ser jag som Sveriges största hot i jakten på guldet.
Uppdatering: Klingberg klar för VM