Robin Lehner gjorde under förra året i New York Islanders stor succé när han blev nominerad för Vezina Trophy, priset som går till NHL:s bäste målvakt. Men tidigare under säsongen hade han under hemliga förhållanden lagts in på ett behandlingshem. Hans alkohol och drogmissbruk hade då tagit över hans liv helt. Situationen var ohållbar.

– Jag drack för att dämpa min ångest. När jag söp så lugnade jag ner mig. Det var det enda jag kände till. Det var det enda som fick mig att må bra.

Bipolär sjukdom innebär att han under långa perioder pendlar mellan mani och depression.

– När jag är manisk så ser jag ingenting annat än det jag för stunden är intresserad av. Jag zoomar in. Jag kan inte tänka på mina barn, på min fru.

När han lades in på NHL:s rehabiliteringsprogram så blev allting slutet. 

– Jag ger NHL mycket stöd för vad de gör, grymma gubbar som hjälpt mig otroligt mycket, men NHL är stora affärer. I affärer, om du visar svaghet så är du körd. Jag förstår den sidan. 

Där och då ställdes han inför ett val. 

– Jag valde öppenheten. Jag gjorde det för min familj och för mina barn. Jag visste att det kunde förstöra för mig men jag hade egentligen inget val. 

Robin har nu bytt ut alkoholen mot receptbelagda mediciner. Robin Lehner är också diagnostiserad med ADHD, vilket innebär att han har koncentrationssvårigheter. Tack vare medicinering har han idag en förmåga att reglera sin bokstavskombination.

– Det sjuka är att när jag var manisk så var jag ofta en bra målvakt.

– Jag kan inte skämmas för det jag bär på. Nu när alla vet så kan jag hantera problemen. Jag sätter upp väggar som hindrar mig från att falla tillbaka i missbruksfållan. Att prata med dig är en vägg. Att mina lagkamrater vet är en annan. Att göra kontinuerliga urinprov en tredje. På så sätt undviker jag att hamna fel.

Efter flytten från New York till Chicago har han fortsatt spela högklassigt. Statistiskt är han en av NHL:s bästa målvakter. Hyllad av såväl media som fans. Han vill att fler vågar öppna upp sig och söker hjälp innan det är för sent. Alla bär på något och det måste bearbetas.

– När någon kommer till mig och frågar idag; hur mår du? Då svarar jag ärligt. Fan, jag mår inte så bra, jag har ångest. Plötsligt så är det ok för den andra parten att öppna upp sig med sina problem. Det är där det startar, när det finns en tillit.

Se hela reportaget här.

Råd och stöd kring psykisk ohälsa hittar du här.