Hälften av klubbarna i Svenska Hockeyligan visade efter säsongen 2015/16 ett minusresultat. Ekonomerna på revisionsbyrån EY som har tagit fram rapporten föreslår att delar av ligans intäkter borde öronmärkas, för att inte gå till spelarköp eller spelarlöner.
– Alla förslag på hur klubbarnas ekonomi ska förbättras är bra, och det förs en diskussion om hur klubbarna ska göra för att stärka sitt egna kapital. Sen om processen tar för lång tid eller inte kan man diskutera, säger SHL:s VD Jörgen Lindgren till SVT Sport.
Hur ställer ni er från SHL:s håll till just det här förslaget, att öronmärka delar av TV-intäkterna som ska gå till exempelvis ungdomsverksamheten i stället för till spelarlöner?
– Vi gör inte någon skillnad på vilken form av intäkter som kommer in till SHL. Vi har TV-intäkter och huvudsponsorintäkter som fördelas ut till klubbarna. Vilka prioriteringar och investeringar som ska göras är en löpande diskussion i klubbarna. Men det är en ägarfråga. Det vill säga att det är klubbarna sinsemellan som diskuterar hur saker och ting ska fördelas, säger Jörgen Lindgren.
Varför har man inte gjort någonting för att säkra klubbarnas ekonomi?
– Jag tycker att man har vi har påbörjat en resa, vi har förändrat licenskraven. För några år sedan räckte det med att ha en krona i eget positivt kapital. Nu är den siffran 4 miljoner. Sedan kan man alltid diskutera om den siffran skulle vara högre. Jag skulle definitivt säga att vi är på rätt väg, men det krävs mycket jobb, säger Jörgen Lindgren.
Stor skillnad i ersättning
Vid spel i SHL får varje klubb drygt 25 miljoner kronor per säsong i ersättning från SHL. Det kan jämföras med endast 2-3 miljoner per säsong i Hockeyallsvenskan. Det är det här som många menar är den stora anledningen till att klubbarna agerar kortsiktigt.
Från och med 2013/2014 infördes ett så kallat fallskärmsavtal, det innebär att det eller de lag som flyttas upp avstår från delar av sin ersättning som i stället går till det eller de lag som flyttas ner.
Spelarlönerna klubbarnas ansvar
Att spelarlönerna är klubbarnas största utgifter ses från spelarhåll som just klubbarnas problem.
– Vår inställning är att det är två parter som förhandlar om lönerna. Det är klubbarna och det är spelarna. Klubben måste göra bedömningen utifrån sin egen ekonomi och se om de har möjlighet att betala den ersättning som spelaren kräver. Utifrån vår horisont så är det en fri marknad när det gäller spelarlöner, säger spelarfacket SICO:s ordförande Kristoffer Sparring som inte tror på någon lönereglering för klubbarna.
– Jag kan inte tänka mig att en facklig organisation skulle gå med på att begränsa sina medlemmar att få mer lön. Ur vår aspekt har det varit viktigast att införa ett lönegolv, en miniminivå vilket har gjorts. Tidigare fanns det ju spelare som inte kunde leva på sin lön, säger han.